Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ulrika Eleonoras regering. Återtåget från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som inom landet, der genom Görtz’ styrelse-åtgärder holsteinarne i allmänhet gjort sig hatade.
Arfprinsen af Hessen åter förstod att begagna tiden både klokt och kraftigt. Såsom af konungen förordnad till härens generalissimus sammankallade han, dagen efter konungens död, samtliga generalerna till ett krigsråd, hvarvid beslöts att upphäfva belägringen och föra hären tillbaka till Sverige. Maigret, som ledt de egentliga belägringsarbetena, hade visserligen lofvat, att fästningen inom åtta dagar skulle vara i svenskarnes händer, men man ansåg detta löfte ej vara fullt att lita på, och dessutom insåg något hvar omöjligheten att efter Carl XII:s död eröfra Norge, äfven om man kommit i besittning af denna gränsfästning. För hela det högre befälet var det ock af vida mera vigt att kunna återvända till Sverige, för att deltaga i öfverläggningarna om tronföljden och regeringssättet, och i synnerhet kunde härens nuvarande högste befälhafvare, arfprinsen af Hessen, uträtta vida mera för sin gemåls tillträde till regeringen, om han hade hären i Sverige, än om den stannade i Norge.
Uppbrottet blef alltså beslutadt och, för att med mera trygghet kunna verkställa detsamma, utsattes mellan fästningen och svenskarnes löpgrafvar en stark förpostkedja att förhindra hvarje meddelande mellan de belägrade och svenska hären samt i det längsta för de förra dölja det inträffade dödsfallet. Utan att oroas hvarken från fästningen eller af den bortom Glommen stående norska hären, kunde ock den svenska anträda sitt återtåg. Belägringsartilleriet medtogs och likaså de många sjuke samt så mycket af förråden, som i anseende till bristen på dragare kunde medföras. Det öfriga lemnades åt soldaterne till sköfling, och hvad dessa ej kunde förtära eller medtaga, brändes, hvarefter trupperna på tre olika vägar återvände till Sverige. När förhållandet ej längre kunde döljas för de belägrade, sökte dessa medelst utfall oroa den aftagande belägringshären, men blefvo med förlust tillbakaslagna, och prinsen stannade en hel vecka efter konungens död qvar i
menten återstodo endast omkring 20 man tjenstbara, och lifgardet till fot, som vid inryckandet i Norge utgjorde 2,300 man, hade vid återkomsten till Stockholm endast 500 i tjenstbart skick. De öfriga hade aflidit eller lågo på sjukhusen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
