Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Ulrika Eleonoras regering. Återtåget från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under tiden hade äfven Armfelt, med hvad som återstod af hans styrka, anträdt återtåget från norra delen af Norge. Medan hans rytteri under generalmajoren De la Barres befäl i början af December gjort ett ströftåg till Rörås kopparverk och derifrån bortfört så mycken koppar, som kunde medtagas, hade fotfolket uppför Guutelfven dragit sig till Holtaalen, der rytteriet tillstötte från Rörås. Af hela sin styrka hade Armfelt i början af December endast 5,320 man tjenstbara, af 1,392 trossdrängar endast 207, af 3,127 ryttarehästar 909, af 3,603 tross- och packhästar 545. Det oaktadt vågade han ej lemna Norge, innan konungen dertill lemnat bifall; men sedan underrättelse till honom kommit om konungens död, uppbröt han den 26 December från Holtaalen och gick de följande dagarne öfver Bockhamrafjellet, der han råkade ut för ett häftigt snöfall, under hvilket en mängd af hans soldater gingo vilse. Vid ankomsten till Tydahl den 29 December fick han af utskickade spejare veta, det snön fallit så djupt, att man omöjligen kunde komma fram till Skognäs och Stene skansar, dit hans afsigt varit att framtränga. I stället beslöt han nu att gå raka vägen öfver gränsen till Dufve skans i Jemtland. Det var 8 mil mellan Tydahl, den sista norska, och Handöl, den första svenska byn. Norska vägvisare togos, med löfte om stor belöning, om svenskarne kommo lyckligen fram, men i annat fall med hotelse af dödsstraff. Så satte sig trupperne i rörelse, men knappt hade hären nyårsdagen 1719 kommit upp på Öyfjellet, innan den öfverfölls af den förfärligaste snöstorm, åtföljd af den skarpaste köld. Under följande dygnet ihjelfröso flera
hundra menniskor och hästar, äfven de norska vägvisarne, hvarefter förvirringen och eländet blefvo gränslösa. Flere gingo vilse och funno sin graf i snödjupen, kanoner och vagnar stannade, hästar och kuskar föllo till marken, stelnade af kölden. Artilleri, hästar och tross måste derföre qvarlemnas, och 600 man voro ihjelfrusne samt 500 hade fått händer och fötter förfrusna, då återstoden af hären ändtligen den 4 Januari upphann Handöl och den 5 Dufve skans, hvarifrån de
öfverlefvande släpade sig fram till Helsingland och Gestrikland, der de intogo sina förra qvarter. Så slutade det fälttåg, som skulle åt Sverige eröfra Norge.
Under dessa krigsrörelser hade de politiska rörelserna likaledes fortgått och med mera framgång, åtminstone för härens nuvarande högste befälhafvare. Redan den 1 December, dagen efter Carl XII:s död, sände arfprinsen af Hessen två officerare att arrestera Görtz, hvilken man visste vara på vägen till högqvarteret. Han anträffades redan följande dagen och häktades i Tanums prestgård inom Bohus län samt sändes fängslig till Stockholm, hvarigenom prinsen, på samma gång han beröfvade hertigen af Holstein hans förnämste rådgifvare, tillika gjorde sig omtyckt hos svenska folket, af hvilken den fallne gunstlingen var allmänt hatad.
Samma dag prinsen gaf befallning om Görtz’ häktande, skickade han äfven generalmajoren Bennet till Stockholm, med skriftlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
