Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständerna fritt val och härom höllos i staden många sammankomster. Nu ändtligen gaf Ulrika Eleonora vika samt förklarade sig »för enighetens skull» färdig nedlägga hvarje anspråk på arfsrätt och mottaga kronan endast till följe af val.
Samma dag, den 21 Januari, kom ock frågan om Ulrika Eleonoras arfsrätt till tals både inom preste- och borgarestånden.
Inom presteståndet hade man, »då svåra frågor mentes under denna riksdag förekomma», öfverenskommit om en »tysthets-revers», hvilken skulle underskrifvas af ståndets samtliga ledamöter och hvari de förbundo sig att hålla tyst och ej utsprida hvad inom ståndet blefve taladt och afhandladt. Den, som häremot bröte, skulle blifva från öfverläggningarna utesluten. På eftermiddagen den 21 Januari förestälde ståndets talman, erkebiskopen Matthias Steuchius, huru nödigt det vore, att ståndet gjorde sig väl underrättadt om successions-ordningen och hvad rätt det kungliga huset nu kunde hafva till tronen. Domprosten i Upsala, professor Lars Molin, bevisade då, »så väl ur lagboken som ur Kalmar-recess samt ur Norrköpings, Örebro och Westerås beslut med flera, att ingen numera hade någon arfsrätt till svenska tronen, utan att den nu måste medelst val besättas». Följande dagen erinrade erkebiskopen ståndet om hvad den föregående blifvit utredt, att det nu tillkom ständerna att utvälja den person, åt hvilken de ville uppdraga konungaväldet; och som hennes kongl. höghet prinsessan Ulrika Eleonora vid konungens död »påtagit sig, för en och annan orsaks skull, regeringsbördan; men hvarken hennes eller de då tillstädes varandes tanke varit att betaga ständerna deras tillständiga rätt, så frågades, om alla voro nöjda med hvad som skett och så på egna som på hemmavarande medbröders vägnar erkände prinsessan Ulrika Eleonora för Sveriges rikes drottning», hvilket besvarades med enhälligt ja.
Borgareståndets talman, justitieborgmästaren i Stockholm Anders Hylteen, framstälde redan förmiddagen den 21 Januari för ståndet frågan om arfsrätten till kronan, uppläste alla dithörande lagar, stadganden och riksdagsbeslut samt menade af dem vara nogsamt bevist, att prinsessan Ulrika Ellonora icke egde någon sådan rätt. Dock förmodade han, att ingen måtte vara af annan tanke, än att prinsessan, som var af det kungliga blodet, borde vid detta tillfälle framför andra ihågkommas, hvarvid man likväl borde betinga sig sådana försäkringar, som kunde nu och i framtiden gagna icke allenast det allmänna bästa, utan ock hvart och ett stånds samt jemväl hvar och en undersåtes förkofran och trygghet. Ståndet förklarade ock, att ehuru prinsessan ej egde någon arfsrätt till Sveriges krona, ville dock borgerskapet erkänna henne och dess manliga afkomma för sin öfverhet. Det var sålunda borgarståndet, som vid denna riksdag först bland alla stånden både underkände Ulrika Eleonoras arfsrätt och så genom val erkände henne för Sveriges drottning.
Adeln hade sitt första sammanträde den 22 Januari, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
