Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1719
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamöter riksråden, till ett antal af 24, af hvilka minst 10 borde vara närvarande vid alla vigtiga frågors afgörande, utnämndes af konungen, men inom förslag, uppsatt af adeln, preste- och borgarestånden. De voro ständernas ombud eller fullmäktige samt skulle tillse, att regeringsform, lagar och författningar tillbörligen iakttogos och att ständernas frihet icke förkränktes. För sina rådslag voro de ansvarige inför rikets alla fyra stånd.
Konungen finge ej tillträda regeringen förr än vid sitt tjuguförsta år. Han hade att styra riket med, således ej utan och än mindre mot riksens råd, utan efter flertalets beslut, hvarvid han egde två röster samt afgörande rösten, derest ett lika antal förklarat sig för två olika meningar. Utan ständernas samtycke egde han ej resa ur sitt rike, eller ändra myntets skrot och korn, eller påtvinga sina undersåtare nya lagar, eller pålägga krigsgärder och utskrifningar, eller utsträcka bevillningar till längre tid än de varit medgifna. Om det blefve nödigt, egde konungen att mellan riksdagarna med riksens råde utfärda stadgar och förordningar, men dessa borde vid ständernas nästa sammankomst öfverses och af dem antagas. Konungen egde att frälsa och freda sitt rike mot utrikes våld, men icke att utan ständernas samtycke begynna krig eller med väpnad hand angripa fredliga grannar. Emedan afhandlingar om fred, stillestånd eller förbund sällan tåla dröjsmål, och ständerna icke alltid äro församlade, kunde konungen i sådana mål öfverlägga och besluta med riksens råd, dock borde beslutet vid nästa riksdag meddelas ständerna. Konungen egde upphöja i grefligt, friherrligt och adeligt stånd, endast sådant skedde sparsamt och med sådana personer, som gjort sig väl förtjente om fäderneslandet.
I händelse af konungens död egde ständerna att utan särskild kallelse sammanträda å trettionde dagen derefter. Under konungens frånvaro eller sjukdom skulle ständerna sammankallas af rådet. Adeln egde sjelf utse landtmarskalk, samt adeln, preste- och borgarestånden att utvälja ledamöterne i det sekreta utskottet, hvilket egde att med riksens ständers rätt besluta i alla mål, som fordrade hemlighets iakttagande.
Man hade i denna regeringsform öfvergått från den ena ytterligheten till den andra, från ett obegränsadt konungavälde till ett i det närmaste lika obegränsadt riksdagsvälde. Flera af de införda inskränkningarna i konungamakten voro tydligen föranledda af de missbruk utaf denna, som under Carl XII:s regering visat sig så förderfliga; men då ständerna nu förbehållit sig icke allenast beskattnings- och lagstiftningsrätten, utan en obegränsad makt att afgöra allt, en makt, mot hvilken enskildes rätt ej hade något värn hvarken i konungens, embetsmännens eller domstolarnes myndighet, kunde detta ständernas oinskränkta välde blifva fullt ut lika despotiskt, för friheten vådligt och för hela landet förderfligt, som den obegränsade konungamakten förut varit. Det hade också icke varit utan allt motstånd, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
