Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsunderhandlingarna - Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föga allvar å svenska sidan, sedan man bestämt sig för freden och förbundet med England och Hannover. Czaren åter önskade slut på kriget och sände derföre Ostermann till Sverige, utan att ens för honom begära pass eller gifva tillkänna hans ankomst, hvarföre den ryske diplomaten hölls under ett slags bevakning på Hufvudsta egendom i närheten af Stockholm, der hofkanslern Carl Gyllenborg och statssekreteraren Höpken utsågos att med honom underhandla. Ostermann framstälde såsom czarens ultimatum, att Sverige skulle afträda Estland, Ingermanland, Viborg och Keksholm, hvaremot czaren ville återlemna hela det öfriga Finland och antingen betala en viss penningesumma för Lifland eller behålla det i 40 år. För öfrigt förespeglade han ett förbund med czaren, hvarigenom Sverige skulle för hvad som afträddes få ersättning i Polen eller annorstädes. Efter flera öfverläggningar i rådet beslöt man erbjuda czaren afträdandet af Ingermanland samt antingen Viborg eller Keksholm med underlydande län eller Estland. Sådant blef ock Sveriges ultimatum. Endast Tessin och Cronhielm yrkade antagandet af freden på czarens vilkor. Den 30 Juli fick Ostermann sin afskedsaudiens och mottog svenska regeringens ultimatum. Följderna af att czarens anbud förkastades hade då redan börjat visa sig och blefvo under sommarens lopp alltmera känbara för Sverige[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
