Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krutförråd slut, och då äfven ryssarne nu började framföra kanoner, måste svenskarne draga sig undan, hvarefter ryssarne brände Himmelstalund och hela trakten utmed strömmens norra strand. De ämnade sig äfven till Finspong, men dit ankom den 30 Juli på e. m. öfverste Baumgarten med 72 man af adelsfanan och jagade undan kosackerne samt lyckades äfven att under de följande dagarne skydda nejden för deras härjningar.
Den 31 Juli fortfor staden att brinna, och ryssarne hade der begått flera gräsligheter, som gjorde »ryska minnet i Norrköping» lika oförgätligt som förhatligt. Urbanowitz med krigsfolket höll sig visserligen i fiendens närhet, på andra sidan strömmen, men kunde i anseende till ryska härens oerhörda öfverlägsenhet i antal ingenting uträtta. Den 20 Augusti, sedan ryssarne plundrat och bränt så mycket de förmått, började de åter inskeppa sig och följande dagen försvunno de sista ryska galererna, styrande norrut till Stockholms-skären.
De ville nemligen ännu en gång göra ett försök mot Stockholm. Natten till den 13 Augusti landsattes omkring 6,000 man vid södra Stäket, men vid första underrättelsen om ryska flottans annalkande hade prinsen och Dücker genast skyndat dit, medtagande Södermanlands regemente, anfördt af öfverste Rutger Fuchs. Det anföll ryssarne så häftigt, att desse åter gingo till sjös, innan flera svenska trupper hunno anlända, och Stockholm var åter räddadt.
Under tiden hade förbundet mellan Sverige och England blifvit ingånget och, då engelska flottan närmade sig, lemnade ryssarne den 20 Augusti den svenska skärgården. De hade då bränt och förstört städerna Öregrund, Östhammar, Norrtelje, Södertelje, Trosa, Nyköping och Norrköping; bruken Harnäs, Vessland, Åkerby, Löfsta, Forssmark, Harg, Ortala, Stafsjö och Näfveqvarn, Utö grufvor, samt en stor mängd herre- och bondgårdar; skogarne hade blifvit antända, den växande grödan förstörd, husdjuren bortförda eller dödade, och förstörelsen varit så fullständig som man kunnat åstadkomma –allt detta året efter Carl XII:s död, under hvars ledning svenska hären varit den främsta bland alla. Men ledaren var nu borta, ingen enhet eller kraft röjde sig i försvarsanstalterna, och dessa förlamades äfven af den rådande nöden i följd af det långvariga kriget, som medtagit alla tillgångar. Man hade ock hoppats alltför mycket på Englands hjelp, hvilken engelska regeringen lät den svenska dyrt betala, utan att hjelpen på långt när motsvarade det pris, hvarför man köpt den.
Engelska flottan under amiral Norris, 18 linieskepp och 3 fregatter, förenade sig visserligen, så snart förbundet den 18 Augusti blifvit afslutadt, med den svenska, 10 linieskepp och 2 fregatter, under amiral Clas Sparre, hvarefter båda flottorna seglade till Dalarö; men de kommo dit först den 26 Augusti, då ryska skärgårdsflottan redan hunnit sätta sig i säkerhet, äfvensom ryska örlogsflottan redan fått en tillflykt dels i Reval och dels i Cronstadt. Sedermera kryssade de förenade flottorna halfannan månad i Östersjön utan att företaga något, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
