Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulrika Eleonora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
opassande sätt bemöta sin moster, hvars hat mot systersonen deraf väcktes och närdes.
Dessa förhållanden, hvarom allmänheten icke var okunnig, väckte dess deltagande för den unga prinsessan, hvars fromhet, välgörenhet och enkla lefnadssätt gjorde henne af många omtyckt och värderad. Efter broderns flykt till Turkiet samt den föreställning, som börjat omfattas af allt flera och hvilken äfven prinsessan synes delat, att han aldrig skulle återkomma till sitt rike, blef hon betydande äfven såsom politisk personlighet och omfattade också villigt det förslag, som 1713 gjordes henne, att inträda i regeringen, hvarigenom hon lättare kunde från tronen utestänga den hatade systersonen.
Redan förut hade Ulrika Eleonora haft åtskilliga friare. Den hannoverske kurprinsen, sedermera konungen i England Georg II, hade redan år 1700 anmält sig såsom friare till den då tolfåriga prisenssan, men, i anseende till hennes ungdom, ej fått något bestämdt svar, hvarföre han några år senare i stället vändt sig till äldre systern, som under tiden blifvit enka, och då han af henne tillbakavisades, hade han åter egnat sin hyllning åt den yngre, hvilken likväl fann honom alltför ombytlig i sina tycken att mottaga hans anbud.
Vid samma tid hade äfven konung Fredrik I i Preussen önskat få Ulrika Eleonora till gemål åt sin son, sedermera konung Fredrik Wilhelm I, och prinsessan så väl som rådet tycktes gynna detta förslag; men Carl XII hade afböjt detsamma, hvarefter preussiska hofvet tycktes fatta en viss ovilja mot honom, hvilket icke varit utan inflytande äfven på förhållandena mellan Sverige och Preussen.
Prins Johan Wilhelm af Sachsen-Gotha hade likaledes anmält sig såsom friare till Ulrika Eleonora, som skall visat sig gynsamt stämd mot honom; men när han i svenska lägret råkade i en tvist med Lagercrona, som då stod i mycken ynnest hos Carl XII, hvilken tvist slutade med en duell, då Lagercrona blef sårad och prinsen måste gripa till flykten, var det med detsamma slut med detta frieri.
Efter Hedvig Sofias död och Carl XII:s flykt till Turkiet väcktes inom flera furstehus fråga om en förbindelse med hans syster. Bland andra blef ock landtgrefven af Hessen-Kassel betänkt på en sådan förbindelse för sin äldste son, arfprinsen Fredrik. En svensk, Conrad Ranck, den tiden anstäld vid hofvet i Kassel, skall först framkastat detta förslag och sändes 1710 af landtgrefven till Sverige, der han genom sin slägting Emerentia Düben anmälde sitt ärende hos Ulrika Eleonora, hos hvilken han i denna sin anförvandt hade en inflytelserik förespråkerska. Prinsessan meddelade den gamla enkedrottningen det gjorda anbudet och fick hennes bifall, hvarefter hon skref till sin broder och bad om hans samtycke, »ty», tillade hon, »han är nästan den ende af alla tyska herrar, som eger det namnet om sig att hafva fört ett godt och dygdigt lefverne med sin förra gemål. För hans irrighet i religionen» – prinsen tillhörde nemligen den reformerta bekännelsen – »har jag på allt sätt rannsakat mig och finner i mitt samvete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
