Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriks regering. Fortsättningen af 1720 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståndet deltagit i det första hemliga utskott, som förekommit vid svensk riksdag, den år 1627; vägrades sådant, hotade ståndet att ej utse några ledamöter i kontributions-deputationen. De öfriga stånden ville dock ej bifalla denna fordran, och bönderne gåfvo efter för tillfället, men med förbehåll att innan riksdagens slut få svar på sin inlaga. Borgarståndet var icke obenäget att låta dem få deltaga åtminstone i de ärenden, som rörde hushållningen, äfvensom i riksrådsvalen; men sedan bönderne visat sig böjde att medgifva någon utvidgning af konungamakten, förenade sig borgareståndet med adeln och presteståndet att alldeles utesluta dem från sekreta utskottet, hvaremot bönderne inlade en reservationsskrift, i hvilken de förbehöllo sig hvad de ansågo af gammalt vara deras rätt.
Äfven i andra frågor blefvo bönderne behandlade med öfvermod. Då de gjorde svårigheter att åtaga sig en föreslagen krigsgärd, och deras invändningar mot densamma anfördes af en bondeståndets deputation till sekreta utskottet, förestälde dem landtmarskalken i ganska allvarsamma ordalag, huru »oskälige» de voro, som ville undandraga sig en afgift, hvilken de öfriga stånden redan åtagit sig, »hvilket torde verka så mycket, att bönderne sällan eller aldrig skulle blifva kallade till riksdagar och öfver dylika ärenden hörda». Då deputationen aflägsnat sig, frågade landtmarskalken utskottet, om han ej gjort rätt, att han talat allvarsamt med bönderne, »efter de så mycket styfvas», och utskottet förklarade sig »alldeles nöjdt med detta hans excellens’ förfarande». Äfven denna gång gåfvo bönderne efter och beviljade den begärda krigsgärden; men de visade sig föga belåtne med det nya styrelsesättet, som uteslöt dem från allt inflytande och till och med tycktes hota att beröfva dem de fördelar de vunnit under enväldet.
Adeln hade nemligen under föregående riksdagen förstått att skaffa sig drottningens bekräftelse på nya privilegier, hvarigenom ståndet återfått flera af de företrädesrättigheter, det förlorat under enväldet, och bland annat äfven den att uteslutande besitta frälsegods, så att ofrälse män, som under den förflutna tiden blifvit laglige egare af sådana, ålades dem återställa, mot återfående af köpeskillingen, jemte ersätjtning för gjorda förbättringar. Äfven hade sätesgårdar samt rå- och rörs-hemman nu åter blifvit befriade från alla utlagor och kronobesvär, utom vägrödjning och brobyggnad. Tillika hade adeln yrkat upphäfvande och återgång af verkstälda reduktionsåtgärder; men detta yrkande hade dock slutligen blifvit jemkadt derhän, att all ytterligare reduktion skulle afstanna och att vid nästa riksdag några oveldige män skulle utses att öfverse och granska reduktionsstadgarne samt föreslå skäliga grundregler, enligt hvilket de, som lidit orätt, kunde komma att njuta rättvisa, hvilket de ofrälse stånden medgifvit.
Båda dessa frågor förekommo å nyo vid 1720 års riksdag. När den om de adeliga privilegierna, mot hvilka de ofrälse stånden protesterat, nu bragtes å bane, sökte landtmarskalken Horn förebygga den hotande splittringen mellan stånden genom att föreslå tillsättande af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
