Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredriks regering. Fortsättningen af 1720 års riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afslutande, då den nu räckt så länge, »att det syntes, som ville ständerna sitta stadigt och styra riket». Förslaget bifölls, Horn begaf sig genast med en deputation till konungen och samma dag blef riksdagen afblåst.
Att adeln så tvärt, innan riksdagsbeslutet var granskadt, begärt riksdagens afslutande utan samråd med de öfriga stånden, väckte stor förtrytelse hos dessa. Bönderne, kallade till sekreta utskottet för att deltaga i granskningen af riksdagsbeslutet, infunno sig ej, utan sände blott sina anmärkningar, innehållande, bland annat, att de tre ofrälse ståndens protest mot de adeliga privilegierna borde intagas i riksdagsbeslutet, och både prester och borgare uttalade högt sitt missnöje öfver hvad som skett samt »gjorde så många obstakel och förtretliga instantier, att en klok menniska snart kunnat deraf bli galen», heter det i en samtida uppsats.
Den 7 Juli skulle emellertid riksdagen med vanliga högtidligheter å rikssalen afslutas. På morgonen hade adeln plenum, då landtmarskalken föreslog och ståndet biföll, att 1719 års privilegier skulle tills vidare få blifva hvilande, men att man i stället skulle begära konungens stadfästelse på dem, hvilka Gustaf Adolf och Christina förlänat adeln. Härom afgick en deputation till konungen, som ock underskref bekräftelsen på de äldre privilegierna, hvarefter i rådet upplästes de ofrälse ståndens inlaga mot de adeliga privilegierna, hvilken bifölls i den punkten, som rörde hvilandet af de nya privilegierna, men afslogs i hvad den innebar ett yrkande om återgång af åtgärder, vidtagna på grund af dessa privilegier. Då de tre ståndens deputerade fingo företräde i rådet, mottogos de af konungen med den föga hugnande underrättelsen, att han bekräftat adelns gamla privilegier, och han erbjöd sig nu att äfven bekräfta deras; men detta erbjudande afvisades och de ofrälse ståndens deputerade upprepade sin protest mot de adliga privilegierna i allmänhet samt åberopade stadgandet i så väl konungaförsäkran som regeringsformen om alla ståndens hörande i dylika frågor. Tillika yrkade de, att riksdagsbeslutet skulle granskas af hvarje stånd särskildt, innan riksdagen afslutades, samt frågade hvem som gjort adeln till fullmäktig för de andra stånden. Både konungen och rådet kommo härigenom i icke ringa förlägenhet, emedan man ej kunde neka, att de ofrälse ståndens klagomål voro grundade; men emellertid var riksdagen redan afblåst, adeln samlad att afhöra riksdagspredikan och de utländska sändebuden afvaktade å rikssalen de vanliga högtidligheterna. Horn var nu åter den, som skulle ställa till rätta hvad som kommit i olag. Underrättad om hvad som passerat, infann han sig i rådet och lyckades öfvertala de tre ståndens deputerade att lofva dessa stånds närvaro å rikssalen, mot det att ombud för alla stånden skulle på eftermiddagen infinna sig i sekreta utskottet och der upprätta ett »biafsked», hvari de ofrälse stånden kunde få sina påståenden införda. Efter detta medgifvande infunno de sig å rikssalen, och riksdagen blef på vanligt sätt afslutad.
Under de följande dagarna granskades och jemkades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
