Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»När välgrundade råd blifva obevekligen förkastade, då öfvas verkeligen en del af envåldsväldet och deraf det skadligaste stycket. Nu är utan råds råde denna underhandling börjad och ministern hitskyndad, och mot råds råde blifver han utestängd. Det första steget har man härtills af synnerlig vördnad gått förbi med stillatigande, men vid det senare har man ej kunnat dölja sin bekymrade åhåga och omsorg för det farliga äfventyr och den myckna oreda, som deraf kan föranlåtas. Hela riket sättes dermed i fara och fruktan för utrikes fiendskap och invärtes villervalla; ty i fall konungslig ed ej fullgöres, regeringsordningen rubbas och enighetsbandet lossas, då kan visserligen, till rikets största bedröfvelse och ofärd, hela verkets lagliga gång stanna och förfalla.» Detta allvarsamma tal var på förhand uppsatt af den mindre sekreta deputationen och författadt af Carl Gustaf Tessin, som vid denna riksdag började sin politiska bana och sedermera gjorde sig så mycket omtalad. Konungen fann nu för godt att åter gifva efter och skref till sekreta utskottet: »Vi kaste oss med all nåd och tillförsigt i riksens ständers armar, bifalle audiensen emot alla våra betänkligheter, till att alldeles förklara vår nådiga tanke och uppsåt derpå allenast syfta att i alla delar förena oss med de rådslag och författningar, som riksens ständer pröfvat nödiga och nyttiga». Genom sin obetänksamhet först och sin envishet sedan hade konungen sålunda ådragit sig en ny förödmjukelse och holsteinska partiet en ny framgång.
Bassewitz fick således företräde och inkom kort derefter med ett memorial, hvari han, under åberopande af konung Fredriks löften genom Diemer och Camprédon, begärde för hertigen af Holstein titel af kunglig höghet. Frågan härom öfverlemnades till sekreta utskottet och derifrån till ståndens plena, hvarifrån den åter förvisades till »stora sekreta deputationen», det vill säga sekreta utskottet, förstärkt med ledamöter af bondeståndet, och från denna deputation åter till »mindre sekreta deputationen», bestående af 6 bland sekreta utskottets ledamöter bland adeln, 3 af preste- och 3 af borgareståndet, i hvilken deputation, som i allmänhet visade sig konungen och hans planer föga bevågen, grefve Carl Gustaf Tessin var ordförande. Frågan om hertigens titel stäldes der i samband med kejsartiteln, hvilken czar Peter antagit efter freden i Nystad. Ständerna biföllo, att denna titel skulle gifvas czaren, under vilkor att ingen förändring derigenom skedde i ceremonielet mellan båda rikena. Äfven titeln af kunglig höghet åt hertigen tillstyrktes af sekreta deputationen, hufvudsakligen på det skäl att konungen redan på egen hand gått så långt i denna fråga, att den ej kunde afbrytas utan att gifva både hertigen och czaren anledning till fiendtligheter. Konungen gjorde nu allt för att afböja det tillstyrkta medgifvandet, dels genom föreställningar derom, att denna titel skulle bana väg för hertigens anspråk på tronföljden, dels genom försäkringar, att hans löften till hertigen aldrig inneburit så mycket som man påstått. Från både konungen och drottningen aflätos bref till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>