Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1723
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamöter kanslipresidenten funne nödigt tillkalla. Denna kommission skulle öfverlägga om de hemligaste ärendena samt sedermera »gifva kongl. maj:t sin underdåniga mening vid handen och all den kunskap, som nödig pröfvas». Den sekreta kommissionen egde att »bereda sakerna till dess de blefvo så mogna, att de i rådet borde föredragas och afgöras». Alla hemliga bref från svenska ministrar å utrikes ort skulle ställas till kanslipresidenten, och om brefven stäldes till konungen, borde afskrifter deraf med samma post sändas till kanslipresidenten, till förekommande af att konungen på egen hand skulle föra några underhandlingar utan kanslipresidentens vetskap.
Dessa ytterligare inskränkningar i konungamakten hade ej kunnat vidtagas, om icke genom konungens okloka åtgärder enigheten mellan stånden blifvit större än förut. Den hade vid riksdagens början blifvit störd dels genom böndernes försök att få större myndighet tillerkänd konungen, dels genom de ofrälse ståndens missbelåtenhet med de adeliga privilegierna. Den punkt i dessa, som rörde adelns uteslutande rätt att besitta frälsejord, hade i synnerhet framkallat denna missbelåtenhet; men den deputation, som blifvit tillsatt att yttra sig rörande dessa privilegier, lyckades äfven sammanjemka denna tvistepunkt, ehuru på böndernes bekostnad. Preste- och borgarestånden medgåfvo nemligen, att bönder ej skulle få köpa frälsegods, hvaremot adeln medgaf, att adeliga vederlikar samt prester och borgare skulle få köpa frälse strögods, äfvensom att de ofrälse män, som redan voro i besittning af säterier eller annan frälse egendom, skulle få behålla den; dock skulle ingen ofrälse man derefter få köpa ypperligt frälse, »med mindre han genom goda och nyttiga tjenster gjort sig dertill värdig».
Mot slutet af riksdagen uppstod emellertid en annan tvist, hvari de ofrälse stånden visade sig färdiga att förena sig mot adeln. Den rörde ofrälse mäns rätt till civila embeten. I regeringsformen af 1719 hade adeln velat förbehålla sig företrädesrätt till både civila och militära tjenster; men detta förbehåll hade uteslutits i följd af de ofrälse ståndens motstånd, och regeringsformen upptog såsom grundsats, att förtjenst och skicklighet skulle vara enda befordringsgrunden. Adeln hade då i sina nya privilegier låtit införa en punkt, som tillförsäkrade den ej blott uteslutande rätt till de högre utan äfven företrädesrätt till lägre tjenster; men vid 1723 års riksdag väckte borgareståndet fråga om att den gamla regeln, det hofrätternas ledamöter borde vara till halfva antalet adel och till den öfriga hälften ofrälse, borde tillämpas äfven inom kollegierna och å tjenster i allmänhet. Förslaget bifölls genast af bönderna och äfven presterne förklarade sig ense med borgarena i sjelfva saken, men ville gå varsamt till väga i afseende å sättet, hvarefter borgareståndet den 18 September till adeln inlemnade en skrift, hvari föreslogs, att alla civila och domareembeten skulle till halfva antalet besättas med ofrälse män. Häröfver uppstod inom adeln den häftigaste förbittring. Det var, sade man, ett tydligt bevis, att borgareståndet ville betaga adeln »det endaste öfriga medel att förtjena den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
