- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden /
83

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1726, 1727

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Riksdagen 1726, 1727.


Konung Fredrik hade både under riksdagarna 1720 och 1723 samt äfven under tiden deremellan ifrigt sträfvat efter att få sin makt utvidgad, men hade misslyckats och måst underkasta sig ytterligare inskränkningar i densamma. Derefter tycktes han öfvergifva alla politiska sträfvanden, infann sig alltmera sällan i rådet, utom då han ville befordra någon af sina gunstlingar, samt egnade sin mesta tid åt jagt och kärleksäfventyr. Hans förödmjukelser voro emellertid icke slutade med riksdagen, ty han fick derefter en långvarig strid att utkämpa med rådet, angående hessiske ministern Diemers aflägsnande, hvilket ständerna uttryckligen fordrat i följd af gjorda upptäckter, att Diemer varit djupt invecklad i konungens politiska planer, men hvilket landtgrefven af Hessen, konungens fader, vägrat medgifva. För konung Fredrik sjelf var ock denna sak så mycket obehagligare som, utom det för honom förödmjukande i detta steg, han tillika stod till Diemer i en penningeskuld, den han ej kunde godtgöra. Diemer hade nemligen, för befordrande af konungens planer, icke blott lånat honom allt hvad Diemer sjelf egde, utan äfven betydligt skuldsatt sig, och om han nu beröfvades sin diplomatiska egenskap, så skulle han otvifvelaktigt blifva antastad af sina fordringsegare, hvarvid mycket kunde komma i dagen, hvilket konungen för ingen del önskade blifva bekant. Dock skulle äfven andra högt uppsatta personer och deribland i synnerhet Wellingk derigenom kunna blottställas, hvilket verkade en viss varsamhet äfven å rådets sida, och slutligen lyckades man utan någon förvisning få Diemer af landtgrefven bortsänd i ett annat diplomatiskt uppdrag.

För den svenska diplomatien var förhållandet till hertigen af Holstein och hvad dermed stod i samband nu åter den vigtigaste frågan. Hertigen uppehöll sig fortfarande vid ryska hofvet, qvarhållen af förhoppningar dels om giftermål med prinsessan Anna och dels om kejsarens bistånd att återfå Sleswig, möjligen äfven att vinna Sveriges krona. Giftermålet blef dock länge uppskjutet, troligen till följd af den mindre belåtenhet med en sådan måg, hvilken en närmare bekantskap med hertigen väckt hos kejsaren. Emellertid bidrog hertigens vistelse i Ryssland och utsigt till giftermålet med kejsarens dotter betydligt att öka det ryska och holsteinska inflytandet i Sverige, hvilket ock underhölls genom rikliga vängåfvor och andra uppmuntringar. Maurits Wellingk belönades för redan gjorda och för ytterligare påräknade tjenster med en årlig pension af 3,000 rubel, under sken af ersättning för gods i Ingermanland, dem han förlorat genom freden i Nystad. Generallöjtnanten grefve Hans von Fersen, som vid 1723 års riksdag visat stort nit för hertigens sak, fick på fördelaktiga vilkor sälja sina lifländska gods. Hela det årliga underhåll, ständerna beviljat hertigen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:41:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/8/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free