Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1726, 1727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina förhoppningar, att hans hertig skulle blifva icke blott konung i Sverige, utan äfven med tiden kejsare i Ryssland.
Vid underrättelsen om kejsarens död beslöts i svenska rådet att till Petersburg sända en särskild ambassadör, hvartill riksrådet Josias Cederhielm utsågs, »för att gifva hertigen af Holstein sådana råd, af hvilka han kunde göra godt bruk till Sveriges nytta, samt söka förmå kejsarinnan till fullföljande af czarens planer att återskaffa Sverige sina tyska provinser, försvaga Danmark till hertigens af Holstein fördel, återställa tullfriheten i sundet och bryta sjömakternas handel å Östersjön». I Cederhielm skulle således hertigen få en bättre rådgifvare än Bassewitz, och, långt ifrån att söka undergräfva Rysslands makt, skulle man begagna sig deraf för att hjelpa Sverige mot Danmark, Preussen och England. Horn och Banér hade emellertid varit emot denna beskickning, men blifvit öfverröstade, och den var tydligen ett verk af Wellingk och det holsteinska partiets öfriga ledare.
Under tiden hade kejsarinnan befalt utrustande af en här och flotta, för att, så snart det blefve öppet vatten, tvinga Danmark att återställa Sleswig. Första underrättelsen om denna plan kom till Sverige genom ett bref från Bassewitz till Reichel, hans efterträdare såsom holsteinsk minister i Stockholm, hvilken berättat den för Cederhielm och denne för Horn, som ej tvekade att yttra sitt ogillande deraf. Cederhielms afresa till Petersburg blef nu påskyndad. Han skulle använda all flit att bibringa kejsarinnan ett godt förtroende till svenska regeringen och väl försäkra hertigen om denna regerings beredvillighet att skaffa honom fullständig ersättning för Sleswig, men dock sorgfälligt undvika allt, som kunde inleda Sverige i äfventyrliga vidlyftigheter.
Den krigiska rustningen mot Danmark hade emellertid blifvit uppskjuten till följd af enträgna föreställningar från Camprédon, som nu var fransk minister i Petersburg och arbetade på ett förbund mellan Ryssland, Frankrike och England. De båda sistnämnda makterna förbundo sig att erkänna den successionsordning, hvilken kejsarinnan ville bestämma för ryska riket, men kunde ej förmås till hvad man för öfrigt från ryska sidan yrkade, att icke sätta sig emot de åtgärder kejsarinnan kunde vidtaga för att åt hennes måg återvinna Sleswig, utan medgåfvo endast att söka bereda honom någon ersättning för förlusten af detta hertigdöme, hvilket numera ej var tillräckligt för ryska hofvet, och mot denna punkt strandade slutligen hela underhandlingen.
Under sådana förhållanden ansåg man sig i Ryssland ingenting kunna uträtta mot Danmark utan Sveriges biträde, och en ny rysk minister, Gollowin, skickades derföre till Stockholm, för att yrka på truppers sammandragande i Skåne att understödja den ryska styrka, som på 80 galerer skulle sändas mot Danmark. Denna ryska flotta skulle lägga sig i svenska skären, för att gifva mera eftertryck åt Gollowins framställningar, och dessutom skulle han genom erbjudande af rika subsidier häfva den svenska regeringens betänkligheter. Englands och Frankrikes bestämda vägran att afstå från sin garanti för Danmarks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
