Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1726, 1727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besittning af Sleswig samt franske utrikesministerns högt uttalade ogillande af de ryska krigsplanerna gjorde dock den ryska regeringen betänksammare, så att Gollowin fick befallning att ej yrka på Sveriges väpnade medverkan, och sedan ryska flottan en längre tid hållits i beredskap för krigsföretag, stannade det slutligen vid en blott öfningsexpedition.
Dessa krigiska rustningar och den oro, de förorsakade, hade emellertid ganska mycket skadat hertigen inom Sverige. Frihetsvännerne, anhängarne af det nya statsskicket, hade vid 1723 års riksdag slutit sig till det holsteinska partiet af farhåga för konung Fredriks maktutvidgningsplaner; men de ville ingalunda se på Sveriges tron en rysk storfurstinnas gemål, som sannolikt i sjelfva verket skulle blifva en rysk ståthållare, och särskildt motsåg presterskapet med
mycken ovilja en svensk drottning tillhörande den grekiska trosbekännelsen. Horn, som dittills hållit en försigtig medelväg, bröt nu afgjordt med holsteinska partiet och närmade sig Poyntz, som slutligen lyckats vinna hans förtroende. Ryska penningar och löften hade likväl varit så verksamma, att det holsteinska partiet inom rådet ännu var vida öfvervägande, och Horn sjelf klagade, att hela hans parti inskränkte sig till hofkanslern von Düben. Frikostiga anbud hade för öfrigt äfven blifvit gjorda åt Horn, men han hade bestämdt afvisat dem. Nu begagnade han med mycken skicklighet så väl de svenska frihetsvännernes farhågor för ryskt öfvervälde som den allmänna ställningen i Europa, hvilken vid denna tidpunkt var sådan, att Sveriges förhållande till Ryssland blef en fråga af vigt för de öfriga europeiska makterna.
Under spanska arfföljds-kriget hade tyske kejsaren haft ett verksamt bistånd af England och Holland mot Frankrike, och sedan, oaktadt alla kejsarens under detta krig gjorda försök att å Spaniens tron bibehålla det österrikiska huset, en fransk prins intagit denna tron, hade äfven en längre tid efter krigets slut en stark spänning varit rådande mellan kejsaren och Spanien; men när, efter Ludvig XIV:s död, ett nära förbund blifvit ingånget mellan Frankrike och England, hade Spanien, som haft flera anledningar till fiendskap mot England och äfven till ovilja mot den nya styrelsen i Frankrike, börjat närma sig kejsaren, hvilket slutligen ledt till ett förbundsfördrag mellan kejsaren och Spanien, som undertecknades i Wien den 1 Maj 1725, och i detta förbund sökte man och lyckades slutligen äfven få Ryssland inbegripet. Å andra sidan åter blef ett nära förbund mellan Frankrike, England, Hannover och Preussen ingånget i Hannover den 3 September 1725, och Europa var sålunda nu deladt i två mäktiga förbund, mellan hvilket det lätt kunde komma till en våldsam sammanstötning. För hvartdera var det af vigt att för sig vinna Sverige, hvars anslutande till Österrike och Ryssland skulle bragt Preussen i våda, väsentligen underlättat de ryska planerna mot Danmark och England samt derföre högst sannolikt framkallat ett europeiskt krig, som i lyckligaste fallet kunnat återgifva Sleswig åt hertigen af Holstein samt Bremen och Verden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
