Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1734
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge hertigen af Orléans var Frankrikes regent, hade emellertid, sedan kardinal Fleury i Ludvig XV:s namn öfvertagit detta rikets styrelse, börjat betydligt svalna, hvarföre England begynte åter närma sig Österrike, för att, såsom under spanska arfföljdskriget, hafva i denna makt en motvigt mot Frankrike, och så afslutades i Wien den 16 Mars 1731 ett förbund mellan kejsaren och England, då kejsaren medgaf England åtskilliga handelsförmåner, hvaremot England garanterade den österrikiska arfföljdslagen, under förbehåll att kejsarens dotter ej blefve förmäld med någon prins af bourbonska huset eller med någon annan furste, nog mäktig att bringa den europeiska jemvigten i fara. Förbundet biträddes kort derefter af Spanien och Holland.
I Frankrike åter betraktades förbundet med England såsom brutet i följd af detta fördrag, och de franske diplomaterna begynte härefter öfver allt motarbeta de engelska. Så äfven inom Sverige. De genom fördraget 1727 betingade subsidier från båda makterna hade, enligt der stadgade vilkor, utgått endast under tre år, och sedan en brytning inträdt mellan dessa makter, var Horn alltför försigtig att genom ytterligare subsidier lägga band på svenska regeringens frihet att handla efter omständigheterna. Sekreta utskottet under 1731 års riksdag hade ock omfattat dessa Horns åsigter och derföre yrkat, att Sverige borde undvika alla närmare förbindelser, som kunde medföra äfventyr för rikets ro och trygghet. Åt England gaf utskottet väl ett visst företräde, för så vidt som Englands politik var mera fredlig än någons af de öfriga makterna, men det hade tillika förklarat, att Sverige ej borde befatta sig med garantien af österrikiska arfföljdslagen, hvarigenom man kunde stöta sig med Frankrike.
Denna Horns och utskottets neutralitetspolitik gillades dock ej af konung Fredrik, som ville öppet ställa sig på Österrikes sida, af undfallenhet dels för England, som besoldade hans hessiska trupper, dels för kejsaren, hvars pragmatiska sanktion han, såsom landtgrefve af Hessen, under sitt vistande derstädes hösten 1731 garanterat. Äfven tyska riket, med undantag af Baiern, Sachsen och Pfaltz, gaf i Februari 1732 sin garanti, hvilket beslut Sverige ock biträdde för Pomern; men för egen del vägrade Sverige åtaga sig någon sådan garanti, ehuru subsidier erbjödos såsom lockelse dertill.
Till Danmark hade svenska regeringen kommit i ett vänskapligare förhållande, sedan Christian VI i Oktober 1730 efterträdt sin fader Fredrik V och genast visat sig villig till en närmare förbindelse, men då han såsom grund derför yrkade Sveriges garanti för besittningen af Sleswig, ville svenska regeringen af undseende för Ryssland och äfven för hertigen af Holstein, som ännu hade åtskilliga vänner inom Sverige, ej derpå ingå. Konung Christian vände sig då i stället till Österrike och Ryssland, med hvilket sistnämnda rike hertigens förbindelser upphört efter hans gemåls död 1728 och sedan czar Iwans dotter, Peter den stores brorsdotter Anna der blifvit kejsarinna i Januari 1730. Mot Danmarks garanti af pragmatiska sanktionen visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
