- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden /
110

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1738, 1739

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingångna fördrag. Ryska regeringen ville fortfarande medgifva tullfri utförsel af spanmål från de ryska hamnarne till samma belopp, som 1724 blifvit beviljadt, samt erbjöd dessutom att öfvertaga hvad som återstod af Carl XII:s skuld till holländarne, för hvilken invisning blifvit lemnad på tullen i Riga och hvilken återstod uppgick till 368,000 gulden. Kanslikollegium ansåg detta af Ryssland »på så honorabelt sätt» gjorda anbud ej böra förkastas, helst genom de polska ärendenas förtviflade skick och Frankrikes i afseende å dem visade likgiltighet tillfället att från Ryssland återtaga Sveriges förlorade besittningar för denna gång vore försvunnet. Dock borde den närvarande oron i Polen, med alla följder deraf, undantagas från de fall, för hvilka fördraget skulle gälla. Detta kanslikollegiets betänkande gillades af konungen och samtliga närvarande riksråden, och sedan Bestuscheff från sitt hof begärt och erhållit dess medgifvande af det fordrade undantaget görande de polska ärendena, blef det förnyade vänskapsfördraget undertecknadt den 5 Augusti 1735.

Derförinnan hade Casteja, å franska regeringens vägnar, afstyrkt detta förnyande, emedan det skulle beröfva polackarne deras sista hopp om hjelp och påskynda deras allmänna underkastelse under August III, hvilket »vore emot ändamålet» af konventionen mellan Sverige och Frankrike. Underhandlingarna med Ryssland hade likväl, när denna Castejas insaga den 28 Juli meddelades svenska regeringen, redan framskridit så långt, att de ej kunde afbrytas, och Horn hade för öfrigt dertill ingen lust, emedan förnyandet af fördraget med Ryssland icke innebar några nya förbindelser eller på något sätt var stridande mot den franska konventionen, och således det ryska anbudets förkastande hade inneburit en mot Sveriges fördelar stridande uppoffring af dess oberoende endast på grund af en fordran från Frankrike. Följden blef emellertid, att ratifikationen på fördraget mellan Sverige och Frankrike uteblef, hvartill franska regeringen dock ej kunde hemta några giltiga anledningar från fördraget mellan Sverige och Ryssland, hvilket Casteja ock erkände, sedan han tagit kännedom om det betingade undantaget rörande de polska ärendena; men just i dessa dagar undertecknades, den 22 September, fredspreliminärerne mellan Frankrike och Österrike, hvarefter Frankrike för tillfället fann sig ej vidare behöfva Sveriges biträde. Från denna tid uppträdde ock Casteja så stötande både mot konung Fredrik och Horn, att svenska regeringen flera gånger af den franska begärde hans aflägsnande, utan att likväl kunna utverka det.

Hvad som mest förbittrade det rådande partiet inom svenska styrelsen var Castejas förbindelser med motpartiet och idkeliga bemödanden att mot styrelsen reta allmänheten. Väl undveko detta motpartis förnämste ledare, Höpken och Gyllenborg, så mycket som möjligt att personligen sammanträffa med Casteja, men deras meddelanden fortgingo icke desto mindre, genom kommerserrådet Olof von Törne, den verksammaste mellanlöparen mellan det franska partiet och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:08 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/8/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free