Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1738, 1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plats i rådet, innan förföljelsen begynte mot hans vänner derinom. Den 18 December inlemnade han sin afskedsansökan, som af kongl. maj:t meddelades ständerna, och då höll å riddarhuset Nils Palmstierna, en af hattpartiets ifrigaste ledare, ett grant loftal öfver Horn och föreslog, att han under sin återstående lifstid skulle få behålla sin värdighet och sina löner, hvilket förslag bifölls först af adeln och sedermera äfven af de öfriga stånden.
Så slutades Arvid Horns statsmannabana, sedan han i 33 år suttit i rådet, i 28 år varit kanslipresident och vid tre riksdagar fört landtmarskalksstafven. Han hade under Carl XII:s regering stått i spetsen för rådets motstånd mot de våldsamma åtgärderna under Görtz’ gunstlingstid; hade derunder allt tydligare insett förderfligheten af det kungliga enväldet och nödvändigheten af ett friare statsskick; hade efter den enväldige konungens död mer än någon annan befordrat införandet af det nya statsskicket och äfven verksamt deltagit uti de ingrepp i konungamakten, det obegränsade riksdagsvälde, som för riket skulle kunna blifva föga mindre förderfligt än det förra obegränsade konungaväldet; hade ock sjelf slutligen fått vika för detta riksdagsvälde; men hade dock under sin maktutöfning ganska betydligt bidragit till rikets förkofran genom den kloka, varsamma, men tillika sjelfständiga och fosterländska statskonst, han städse följt. Under hans styrelse var ock Sverige lyckligare än under en lång tid både före och efteråt, och de följande tilldragelserna gåfvo svenska folket många anledningar att sakna den gamle, erfarne, försigtige, omutlige statsmannen.
Drottningen, som i allmänhet hade mera anseende hos ständerna än konungen och af svenska folket var ojemförligt mera afhållen än han, hade sedan slutet af Augusti månad förestått regeringen under konungens sjukdom; men från början af året 1739 öfvertog han åter dess utöfning, och då nu Horn tillika var aflägsnad, tyckte Hattarne tiden vara inne för den rensning af rådet, de länge haft i sinnet.
Sekreta utskottets »mindre sekreta deputation» hade under granskningen af rådsprotokollen uppsatt flera anmärkningar rörande behandlingen af de utländska angelägenheterna. De gingo i synnerhet ut derpå, att regeringen afvikit från det förra sekreta utskottets föreskrifter och i stället för vänskap visat Frankrike en påtaglig obenägenhet genom dröjsmålet att afsluta det redan inledda fördraget med detta rike, genom förnyandet af förbundet med Ryssland och genom yrkandet på Castejas hemkallande. De riksråd, hvilka anmärkningarna gälde, voro Horn, Meijerfelt, Banér, Lagerberg, Bonde, Bielke, Barck, Hård och Taube, ehuru de alla icke deltagit i samtliga de anmärkta åtgärderna.
Under Oktober–December månader 1738 blefvo dessa anmärkningar utarbetade och rådets förklaringar deröfver infordade. De afgåfvos, men funnos af mindre sekreta deputationen icke tillfredsställande. Riksråden nedkallades till sekreta utskottet den 15 Februari 1739, der de, efter att hafva hört sig föreläsas ett sammandrag af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
