Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1738, 1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvartdera förslaget upptagne utsett en, fyldes förslagsrummen med andra, så att konungen fick endast 14 personer att välja på, vid tillsättningen af 11 rådsplatser – en ytterligare inskränkning i hans myndighet, den han dock gjorde ingen svårighet att underkasta sig.
De riksråd, som på detta sätt tillsattes, voro: presidenten i Åbo hofrätt friherre Samuel Åkerhielm, generalen friherre Axel Löwen, justitiekanslern Olof Nordenstråle, generalmajorerne friherre Per Adlerfelt och friherre Gustaf Fredrik von Rosen, landshöfdingen friherre Erik Wrangel, statssekreteraren friherre Olof Cederström, generalmajoren, landshöfdingen friherre Carl Gustaf Sparre, generalmajoren grefve Arvid Posse och hofrättsrådet Carl Didrik Ehrenpreus, hvilka alla utnämndes den 31 Mars 1739, samt vice amiralen Anders Sjöstjerna, som efter Taubes afgång nämndes till riksråd den 14 April.
Sedan rådet nu åter var fulltaligt, skulle äfven den vigtiga, efter Horn lediga kanslipresident-platsen tillsättas. Dervid röjde sig åter flera skiljaktiga meningar, dels i afseende å sättet för tillsättningen, hvilken visserligen, enligt sekreta utskottets och sekreta deputationens vid 1723 års riksdag godkända betänkande, skulle ske af ständerna och ej af konungen, men utan att det blifvit bestämdt, om utnämningen tillkom sekreta utskottet, stora deputationen eller stånden; dels med hänseende till personen, emedan Gyllenborg visserligen hade för sig ett starkt parti inom sekreta utskottet, men af många inom stånden ansågs vara alltför ensidig partiman att ställas i spetsen för ledningen af utrikes ärendena. Efter många strider blef emellertid beslutadt, att platsen skulle tillsättas af stånden, men sekreta utskottet först få yttra sig om personen. Der fick Gyllenborg de flesta rösterna af adelns och borgareståndets ledamöter, men Sven Lagerberg af presteståndets. Riksrådet grefve Carl Gyllenborg blef således af sekreta utskottet föreslagen till kanslipresident och utnämndes dertill af stånden. Till vice-president i kansliet utsågs af konungen riksrådet friherre Per Adlerfelt.
Det segrande hattpartiet ville dock ej lemna regeringen någon synnerlig frihet i afseende å Sveriges utrikes politik. Grundtanken i partiets politiska system var ett nära förbund med Frankrike, hvarigenom Sverige skulle sättas i stånd att anfalla Ryssland för att återtaga sina förlorade besittningar vid Finska viken. Åt detta syftemål skulle således Sveriges alla förhållanden till utländska makter riktas. Med Turkiet skulle man söka förbund för att vinna dess kraftiga medverkan i det förestående kriget, och Danmark skulle man söka förmå till neutralitet eller biträde. Mot England visade man sig fogligare, än sekreta utskottet vid början af riksdagen yrkat, men undvek hvarje närmare förbindelse, hvaremot man sökte tillvägabringa en sådan med Danmark; men detta rike fick af England så fördelaktiga subsidieanbud, att förbundet mellan England och Danmark i Mars 1739 förnyades på tre år, hvarefter någon närmare förbindelse mellan Sverige och Danmark ej kunde tillvägabringas.
För genomförandet af sin utrikes politik uppdrog sekreta utskottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
