Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hysa något öfverdrifvet förtroende till denna makt, samt var alltför försigtig att tillhöra de hetsigare inom partiet. Olof Nordenstråle hade gjort sig aktad såsom en lärd, lagklok och samvetsgran embetsman, men icke deltagit i de politiska striderna. Erik Wrangel hade först egnat sig åt den diplomatiska banan, sedermera tjenstgjort inom kansliet och varit ledamot af sekreta utskottet under riksdagarna 1719, 1720, 1726 och 1731, utan att synnerligen deltaga i de politiska striderna, samt emot Horns önskan lemnat kansliet för att blifva landshöfding, likasom han emot sin egen önskan blifvit riksråd, hvilket embete han ock afsade sig redan 1743. Gustaf Fredrik von Rosen hade under de sista åren stått högt i konung Fredriks förtroende, men under 1739 års riksdag öfvergått till Hattarne och beskyldes af motpartiet att hafva köpt sin nya riksrådsvärdighet genom förrådandet af de hemligheter, konungen förtrott honom. Per Adlerfelt hade utmärkt sig i Carl XII:s krig samt sedermera under åren 1720–1726 varit svensk minister i Köpenhamn, men icke tagit någon märklig del i de senare årens politiska strider. Arvid Posse hade gjort sig känd såsom en modig krigare, likasom Anders Sjöstjerna såsom en duglig sjöman, men ingendera var eller blef af någon politisk betydenhet. Sjöstjerna dog för öfrigt redan några få månader efter sin utnämning.
Bredvid denna styrelse hade sekreta utskottet satt sin ordförande, landtmarskalken Carl Gustaf Tessin, som utan offentlig egenskap sändes till Frankrike för att underhålla och utbilda förbindelserna med denna makt, hvars ledning svenska styrelsen nu underkastat sig, utan att Tessin erhöll annan instruktion än som innefattades i hans kännedom om utskottets planer, i följd hvaraf han på visst sätt blef oberoende af regeringen och denna stundom måste till honom öfverlåta sin myndighet att besluta i frågor, som rörde förhållandena till utländska makter. Tessins hufvudsakliga åligganden voro emellertid att söka vinna Danmark för verksamt deltagande i det tillämnade kriget mot Ryssland eller åtminstone för en vänskaplig neutralitet, samt att söka förmå Frankrike till att i förskott utbetala och tillika öka de aftalade subsidierna, äfvensom att genom sitt inflytande understödja de svenska underhandlingarna i Konstantinopel och Köpenhamn.
Medan Tessin sålunda skulle söka verka till Sveriges fördel vid danska och franska hofven, hade svenska regeringen genom Malcolm Sinclair satt sig i närmare förbindelse med turkiska regeringen för att söka hindra någon fredlig uppgörelse mellan Turkiet och Ryssland och öfverenskomma om kraftigare åtgärder mot den gemensamma fienden. Sinclair hade lyckligen kommit till Konstantinopel och derifrån afrest i början af April 1739, med skrifvelse från sultan, storvisiren och de svenske ministrarne, jemte Carl XII:s nu dödade skuldsedlar. Under först turkisk och sedan polsk betäckning hade han lyckligen hunnit öfver den farligaste delen af vägen och kommit inom österrikiskt område, då han den 17 Juni några mil från Breslau öfverfölls af en ryttareskara, fängslades, fördes afsides från stora vägen, mördades och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
