Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plundrades. En fransysk köpman, Couturier, som varit i hans sällskap, fördes på begäran af ryske ministern vid sachsiska hofvet till en sachsisk fästning, der han förhördes och derefter frigafs med en skadeersättning af 500 dukater, hvarefter han skyndade till Stockholm, der hans vittnesmål blef af synnerlig vigt vid de undersökningar rörande mordet, som anstäldes af svenska regeringen. De ledde snart till upptäckten, att illgerningen var anstiftad i Ryssland, hvilket man genast anat. Två ryske officerare, Küttler och Levitsky, uppgåfvos ock såsom anförare för mördarebandet. Ryska kejsarinnan Anna syntes djupt upprörd öfver händelsen och skall äfven varit okunnig om hela tillställningen; men hennes ministrar, Biron och Ostermann, som likaledes skyndade att inför svenske ministern i Petersburg von Nolcken förklara sin afsky öfver mordet och som föranstaltade en rundskrifvelse till de europeiska hofven, med betygande af det ryskas oskuld, kunde svårligen öfvertyga någon härom.
Sinclairs mord väckte öfver allt i Sverige den häftigaste förbittring. Man misstänkte genast att det skett på rysk anstiftan, och då nu tillika upptäcktes, att ryska beskickningen i Stockholm kort efter Sinclairs afresa skaffat sig hans porträtt, blef sinnesstämningen sådan, att Bestuscheff måste begära regeringens skydd mot utbrotten af den allmänna oviljan. Den ökades ytterligare genom den s. k. Sinclairs-visan, som lifligt och kraftigt skildrade så väl den tilldragelse, hvilken nu sysselsatte alla, som Sveriges forna ärorika minnen, och i otaliga exemplar spriddes kring landet. Hämnd för den begångna illgärningen blef nu dagens lösen, och en krigisk hänförelse röjde sig mer och mer hos alla samhällsklasser.
Regeringen, så krigisk sinnesstämningen än var äfven hos flertalet af dess ledamöter, hade dock tillräcklig besinning att icke låta det genast komma till fredsbrott, men tog likväl ett öppet steg i krigisk riktning genom truppers afsändande till Finland. Kort efter det Sinclairs mord blifvit i Sverige bekant, framlade Carl Sparre den 16 Juli inför rådet ett förslag, att 6,500 man fotfolk och 3,000 ryttare jemte behöfligt artilleri skulle ännu samma år öfverföras till Finland, hvilket skulle »uppmuntra Turkiet att fortsätta kriget mot Ryssland och Frankrike att gifva Sverige subsidier. Dessutom kunde man hoppas att ryska kejsarinnan, som hade krig mot Turkiet, skulle genom svenska truppsändningar samt genom Frankrikes och Turkiets bemedling skrämmas att frivilligt återlemna Viborg, Petersburg och Ingermanland, för att dermed köpa sig ifrån ett anfall från Sverige». Förslaget understöddes af Löwen, Meijerfelt och Rosen; men Åkerhjelm afstyrkte detsamma, emedan truppsändningen lätt kunde leda till följder, alldeles motsatta dem Sparre antagit, ty den kunde förmå ryska regeringen att skyndsammare ingå fred med Turkiet samt gifva Frankrike anledning att minska sina subsidier, då Sverige dem förutan tycktes vilja börja krig. Det vore för öfrigt otänkbart, att Ryssland skulle vilja förnedra sig ända derhän att för blotta hotelser om krig afstå från så vigtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
