- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden /
129

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ryssland. Tessie villa ej på en gång framkomma med alla dessa påståenden, utan undanhöll allt hvad som rörde nya penningeutgifter till Sverige och Danmark samt framstälde det öfriga så mildradt, att kardinal Fleury, som fortfarande var ledaren af Frankrikes politik, fann det »icke innehålla något ogörligt», utom beträffande anfallsförbundet med Turkiet mot Ryssland, med hvilket Frankrike, såsom medlare mellan Turkiet och dess fiender, ej kunde taga någon befattning. Fleury varnade ock att icke lita på Turkiet, hvilket önskade fred lika ifrigt som dess fiender, samt endast ville använda underhandlingarna med Sverige till att skaffa sig bättre fredsvilkor af Ryssland. Tessin, som fått regeringens uppdrag att, efter öfverläggning med kardinalen, meddela de svenska sändebuden i Konstantinopel erforderliga föreskrifter, underrättade dem ock om hans betänkligheter och förmanade dem till försigtighet.

För öfrigt iakttog Tessin ej sjelf hvad han förmanade andra. Han sträfvade allt för öfvervägande att göra sig behaglig så för den franska som för den svenska regeringen, att föra fullt rent språk med båda. För kardinalen skildrade han ställningen inom Sverige långt fördelaktigare än den i sjelfva verket var, och till Gyllenborg, den nye kanslipresidenten, skref han, att den goda disposition, han förmärkt hos de franska statsmännen, öfverginge allt hvad han ens kunnat förmoda, oaktadt han ännu icke utverkat något af hvad han fått i uppdrag. De ryska framgångarna under senare delen af kriget mot Turkiet afhöllo ock franska hofvet från att gifva bestämdt svar å Tessins framställningar, och när kardinalen underrättades om svenska regeringens beslut att skicka trupper till Finland, ogillade han, att man tagit detta steg, innan något aftal ännu var träffadt med Danmark, samt varnade för följderna.

Kriget mellan Turkiet och Ryssland, hvaraf man i Sverige hoppats så mycket, närmade sig nu ock sitt slut. Under franske ambassadören Villeneuves bemedling afslöts fred först mellan Turkiet och Österrike i Belgrad den 1 September 1739 samt sedermera mellan Turkiet och Ryssland likaledes i Belgrad den 18 September, och med detsamma var det slut med de svenska förhoppningarna åt detta håll.

Underrättelsen om denna fred kom till svenska regeringen den 2 Oktober, innan större delen af de till Finland bestämda trupperna ännu dit afgått, och det blef vid följande riksdagen en mycket omtvistad fråga, om man bort inställa eller fortsätta truppafsändningen. Ostermann hade vid underrättelsen om dess beslutande låtit Bestuscheff förklara, att man i Ryssland ej kunde fatta afsigten med Sveriges krigiska tillredelser. Ryssland skulle ej låta öfverraska sig, men ej heller låta reta sig att blifva den anfallande. Vid denna tid hade ryska hofvet flera anledningar att önska fredens bibehållande. Kejsarinnan Anna, Peter den stores brorsdotter, nalkades sitt slut, och tronföljden efter henne var osäker, då de under hennes regering rådande utländingarne Biron, Ostermann med flera ville bibehålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:08 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/8/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free