Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständernas flertal återfinna samma anda, som röjt sig under föregående riksdagen, och sålunda hos dem finna hjelp och stöd.
Riksrådet Carl Sparre, den mest krigslystne bland alla hattpartiets ledare, hade också redan vid flera tillfällen yrkat på ständernas sammankallande för att kunna få krig mot Ryssland förklaradt; men de mera fredligt sinnade inom rådet hade satt sig deremot, för att, genom bristande tillgångar för de från Finland öfversända truppernas underhåll, tvinga regeringen att återkalla dessa och bibehålla freden; hvaremot, å andra sidan, krigspartiet yrkade på riksdag för att få medel till underhåll åt dessa trupper.
I Oktober 1739 hade nemligen 6,000 man fotfolk blifvit öfverförda till Finland, och, efter förre befälhafvarens i Finland Axel Löwens utnämning till riksråd, hade Carl Cronstedt, den berömde nyskaparen af svenska artilleriet under Carl XII:s krig, fått befälet öfver samtliga trupperna i Finland. Han sörjde omsorgsfullt för deras underhåll, men derigenom hade flera tvångsåtgärder blifvit nödvändiga, som voro ganska tryckande för landet och der väckte mycket
missnöje, hvilket Cronstedt sjelf icke var den siste att dela och framhålla. Vid flera tillfällen
framstälde han för regeringen öppet och kraftigt landets nöd, och då dessa framställningar ingenting
uträttade, skref han till konungen ett enskildt bref, hvari han sökte visa faran och orimligheten af ett anfall mot Ryssland samt uppmanade till fredens befästande. Konungen lät uppläsa detta bref i rådet, der det hos den krigslystna majoriteten väckte mycken förtrytelse. Det dröjde ock ej länge innan, i Juli 1740, Cronstedt hemkallades, för att mottaga det ledigblifna president-embetet i krigskollegium, hvarefter förre landtmarskalken vid 1734 års riksdag, generallöjtnanten grefve Charles Emil Lewenhaupt skulle öfvertaga befälet i Finland; men då hattpartiet ville hafva honom qvar vid den riksdag, hvars sammankallande man hoppades snart kunna genomdrifva, lemnades tills vidare öfverbefalet i Finland åt generallöjtnanten friherre Henrik Magnus von Buddenbrock, som vid sista riksdagen varit en af de högljuddaste krigsifrarne.
Ombytet af öfverbefälhafvare hade emellertid icke ökat tillgångarna för finska härens underhåll, och frågan om ständernas sammankallande väcktes åter i rådet, men mötte äfven nu ett ihärdigt motstånd från de fredsälskande, då en ytterligare riksdags-anledning tillkom, som blef afgörande.
Under sommaren 1739 hade en äktenskapsförbindelse blifvit föreslagen mellan prins Fredrik af Hessen, en son till konung Fredriks yngre broder och ståthållare i Hessen, prins Vilhelm, samt prinsessan Maria, dotter till konung Georg II i England, och deras förmälning gick också i verkställighet 1740. I följd af denna förbindelse önskade prins Vilhelm ett närmare förbund mellan England och Hessen, hvilken önskan äfven delades af konung Fredrik; men svenska rådet satte sig deremot, emedan ett sådant förbund skulle väcka misstankar och kallsinnighet mot Sverige hos franska regeringen, som måste finna det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
