Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1740, 1741
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men hade från ryska hofvet blifvit hotad med anfall, i följd af dess ingångna förbindelser att bistå Österrike, hvaremot Frankrike stält sig på Preussens sida, och ville genom ett krig från Sverige hindra Ryssland att oroa Preussen. I början af Februari beviljade derföre franska hofvet fortsättning under tre år af de förut öfverenskomna, redan förskottsvis uppburna subsidierna till Sverige, 300,000 rdr specie, och i Mars ökades dessas belopp till 2 millioner livres, motsvarande 400,000 rdr sp.; dock skulle denna förhöjning utbetalas endast i det fall, att Sverige anfölle Ryssland, hvarjemte ytterligare understöd lofvades, i händelse kriget blefve långvarigt; men deremot fordrade franska regeringen, att detta understöd skulle hållas hemligt och att Sveriges krigsplan skulle meddelas den franske ambassadören till gemensam öfverläggning. Den 20 Mars antogs detta anbud af sekretissime-beredningen, och första halfårs-utbetalningen af de nya subsidierna skedde i Stockholm den 3 Maj.
Nu, då årstiden tillika påkallade ett afgörande beslut, företogs inom sekretissime-beredningen den vigtiga frågan om krig skulle förklaras eller icke. De inledda underhandlingarna med Danmark och Preussen hade icke ledt till något resultat, och stämplingarna i Petersburg stodo på samma punkt som förut. Under åberopande häraf ansåg, inom beredningen, Erik Wrangel sig ej kunna tillstyrka krig. Ännu bestämdare afstyrktes det af Axel Spens, som, utom de af Wrangel anförda betänkligheter, fann ett ännu kraftigare skäl för sitt afstyrkande i missförhållandet mellan Sveriges och Rysslands stridskrafter. Nils Palmstierna deremot ansåg kriget ju förr desto hellre vara »Sveriges rätta föremål». Hos de öfriga i beredningen deltagande tyckes krigets företagande ej funnit något motstånd, synnerligast som fredsvännen Arnell, i följd af iråkad sjukdom, var aflöst af den hattpartiet tillgifne Erik Benzelius, hvilken dock sedermera visade sig äfven omfatta fredliga åsigter. Den 23 Maj föreslog ock landtmarskalken i sekreta utskottet, till följe af Buddenbrocks berättelse om krigiska rörelser från ryska sidan, såsom det hette, att hela finska hären skulle sammandragas och återstående delen af flottan klargöras, hvilket af utskottet bifölls, dock med lemnande åt Buddenbrocks eget pröfvande, om alla finska truppernas sammandragning vore behöflig eller möjlig. Buddenbrocks bref blef derefter den 25 Maj uppläst för stora sekreta deputationen, som biföll uppbådandet af enrolleringsmanskapet och uppsättning af fördubblings-båtsmän samt medgaf åtskilliga särskilda bevillningar för krigskostnadernas bestridande.
I slutet af Maj tycktes således allt vara beredt för krigsförklaringen; men den fördröjdes ännu i nära två månader dels af omöjligheten för Buddenbrock att skyndsamt verkställa den anbefalda truppsammandragningen och i allmänhet af krigsanstalternas föga framskridna skick; dels af hoppet om en närmare förbindelse med Preussen och subsidier derifrån, hvilken förhoppning dock slog felt; dels äfven af inträdda förändringar i sättet för behandlingen af de hemliga utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
