Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget, 1741-1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kallade Kampen vid Helsingfors, dit ny väg dock måste upprödjas, hvilket upptog hela dagen den 10, så att hären kunde aftåga först den 11 på morgonen och kom, efter flera fäktningar med de ryska förtrupperna, längre fram på dagen till Kampen, der läger slogs, men hvilket den ryska hären snart inneslöt.
Lewenhaupt hoppades likväl att i den nu intagna ställningen kunna hålla ut, till vinterns inbrott, då ryssarne skulle nödgas draga sig tillbaka i vinterqvarter; men sjukligheten blef allt starkare i svenska lägret och brist på foder började äfven snart inträda, så att alla draghästar måste föras ur lägret eller nedstickas och äfven ryttarehästarne blefvo så medtagna att de knappast voro användbara. Tillika började nu Sjöstjerna från Hangöudd allt ifrigare anhålla om hjelp från hären och skärgårdsflottan, emedan den fiendtliga flottan visat sig och sannolikt skulle anfalla honom. Med anledning häraf förklarade sig Falkengren tvungen att afsegla och erbjöd sig medtaga 3,000 man af hären, för att rädda den från en tydligt förestående fångenskap. Lewenhaupt sammankallade då ett krigsråd, som enhälligt beslöt att Falkengren skulle stanna qvar.
Det länge bland befälet rådande missnöjet började nu öfvergå till öppet myteri. Den 12 Augusti, medan Lewenhaupt var på ett besök hos Falkengren på skärgårdsflottan, hade en mängd officerare samlat sig och fordrat att Lewenhaupt och Buddenbrock skulle arresteras, befälet uppdragas åt generalmajor Didron samt hären kapitulera och gå öfver till Sverige. Vid sin återkomst lyckades dock Lewenhaupt skingra denna uppstudsiga hop, som likväl förblef ostraffad; men under de följande dagarne blefvo ropen på kapitulation så högljudda och allmänna, att Lewenhaupt den 17 höll ett krigsråd, hvarest likväl beslöts att kapitulation ej skulle ingås utan föregående hemställan till regeringen, hvarföre man hos Lascy borde begära några veckors stillestånd, hvilken begäran han likväl genast afslog. Den 19 Augusti måste derföre ett nytt krigsråd sammankallas, men före dess sammanträde ankom från Sverige öfverste Kaulbars, med befallning från regeringen att Lewenhaupt och Buddenbrock skulle återvända hem för att aflägga räkenskap för sin krigföring, samt befälet öfvertagas af generalmajoren Jean Louis Bousquet, hvilket Lewenhaupt tillkännagaf för det samlade krigsrådet. Bousquet, en af Carl XII:s modigaste krigare, måste likväl nu, då ryska skärgårdsflottan den 23 Augusti lade sig utanför Helsingfors, hvarigenom så väl hären som svenska skärgårdsflottan hotades att instängas, ingå en kapitulation under vilkor att större delen af svenska fotfolket skulle på skärgårdsflottan öfverföras till Sverige, kavalleriet och den del af fotfolket, som ej rymdes å fartygen, kring Bottniska viken tåga landvägen till Sverige, de finska trupper, som ej ville medfölja dit, återvända till sina hemorter, samt artilleriet och alla förråd, som ej redan voro förda om bord, qvarlemnas åt ryssarne.
Den styrka, som ingick denna kapitulation, utgjordes af omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
