Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska kriget, 1741-1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
13,000 man svenska och något öfver 3,000 man finska trupper, eller tillsammans ungefär 16,000 man, af hvilka 4,000 dock voro sjuke. Den ryska styrkan var, äfven enligt högsta uppgiften, ej öfver 18,000 man, hvaraf väl icke heller alla voro stridbara. Den svenska hären var sålunda till antalet minst två tredjedelar af den tyska och hade dock utan strid kapitulerat! Så hade förhållandena förändrat sig sedan svenskarne i Carl XII:s krig utan tvekan kämpade mot mångdubbelt talrikare fiender och besegrade dem.
De finska soldaterne återvände alla till sina hemorter, men af officerarne följde de fleste med till Sverige. Af de svenska trupperna inskeppades fotfolket på skärgårdsflottan, som den 28 Augusti afgick från Helsingfors och först den 16 September inträffade i Stockholm efter en ganska svår segling, hvarunder en stor del af manskapet insjuknade och äfven ganska många afledo, så att endast omkring 6,000 man framkommo. Svenska rytteriet hade äfven den 28 Augusti aftågat från Helsingfors under befäl af öfversten vid Smålands rytteri Christofer Freidenfelt samt inträffade mot slutet af Oktober i Vasa, hvarifrån detsamma öfver Qvarken fördes till Vesterbotten. Svenska örlogsflottan följde efter skärgårdsflottan till Stockholmsskären. På den förra hade sedan krigets början omkring 6,000, på den senare omkring 1,200 af manskapet aflidit.
Under hösten utbredde sig ryssarne öfver hela Finland och Åland samt besatte Åbo och de flesta af landets öfriga städer.
Sådana voro de underrättelser som mötte ständerna, hvilka nu samlats i Stockholm. Bestörtningen var utomordentlig. Finland var förloradt, men det gälde nu att försvara Sverige, der endast 15,000 man funnos att tillgå, utom de från Finland återkommande trupperna. Fotfolket och 3,000 man af rytteriet sammandrogos kring Stockholm, och båda flottorna fingo återgå till Åland, hvarifrån de först i November afgingo till sina stationer.
Fredsunderhandlingar pågingo visserligen under vintern, men ledde till ingen påföljd, hvarföre krigsmakten framför allt måste åter sättas i aktningsbjudande skick. I April 1743 voro de indelta regementena åter fulltaliga och penningar anvisade till de värfvades uppsättande. Man ämnade samla 13,000 man vid Stockholm, 6,000 vid Gefle och 6,000 vid Umeå, hvilka under den till generalmajor befordrade Freidenfelts befäl skulle öfverföras till Finland. En plan var uppgjord, att finska allmogen, förbittrad öfver den stränga behandling densamma rönt af ryssarne, skulle med tillhjelp af de qvarblifna finska regementena och af Freidenfelts trupper utdrifva ryssarne, hvilka vid Mars månads ingång sades endast hafva 2,000 man i Österbotten och 5,000 i det öfriga Finland.
Freidenfelt stod i början af April vid Torneå och ryssarne samlade sig vid Ijo för att möta honom, men drogo sig vid hans anryckande tillbaka till Uleåborg, och Freidenfelt följde dem ända till Kello, 2 mil nära staden, då han måste stanna för att invänta förstärkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
