Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om skälen till truppsändningen och kriget, hvilket äfven blef de öfriga ståndens beslut.
Frågan om en undersökning rörande krigets förande lemnades till en början åt kongl. maj:ts afgörande, och regeringen förordade en generalkrigsrätt att härom ransaka samt lät vid Stocksund arrestera Lewenhaupt och Buddenbrock, under deras hemresa från Finland, och föra dem fångna till Stockholm, hvilket Hattarne å riddarhuset påstodo vara ett ingrepp i de adeliga privilegierna, men som dock af adeln genom votering godkändes.
Så kom underrättelsen om kapitulationen i Helsingfors samt att skärgårdsflottan var sysselsatt med att hemföra hvad som återstod af hären och att örlogsflottan lemnat Hangö-udd för att sätta sig i säkerhet, inom Stockholmsskären, hvarföre hafvet, så väl som Finland, nu var öppet för fienden och äfven Sveriges kuster utsatta för hans anfall. Rikets försvar måste således blifva hufvudföremålet för ständernas omsorger; men kassorna voro tomma, bevillningen för både 1742 och 1743 redan använd, de franska subsidierna för året ännu ej till fullo erhållna och härens komplettering för tillfället overkställbar under den förbittring som rådde bland allmogen. Lyckligtvis voro emellertid ryssarne, i följd af den framskridna årstiden, ej i stånd att till sjös fullfölja sina framgångar, och man beslöt så snart som möjligt begagna den vapenhvila, som härigenom inträdt, att medelst fredsunderhandlingar göra slut på det olycksaliga kriget. Till sändebud härvid utsågs riksrådet Herman Cedercreutz, som förut varit svensk minister i Ryssland, samt Erik Matthias von Nolcken, som senast haft samma befattning. Man begärde nu Englands förord vid den blifvande underhandlingen, utan att dock på något sätt bryta med Frankrike, ehuru detta närmande till England i alla fall var ett steg, taget af Mössorna mot Hattarne, som fortfarande hade sitt stöd i Frankrike.
Efter kapitulationen i Helsingfors återkom emellertid ett stort antal officerare, som förstärkte Hattarnes krafter vid riksdagen och hvilka der, likasom förut i lägret, yrkade på hertigens af Holstein väljande till svensk tronföljare, för att genom hans inflytande hos sin moster, kejsarinnan Elisabeth, bereda Sverige fördelaktigare fredsvilkor. Denna föreställning vann alltmera insteg hos den större allmänheten, och sedan friherre Henrik Wrede i adelns plenum den 13 Oktober väckt fråga om ett tronföljareval, hvilken fråga hattpartiet, ehuru endast med 2 rösters pluralitet, fick öfverlemnad till omedelbart afgörande af stånden, i stället för af stora sekreta deputationen, der Mössorna hade öfvervigten, yrkade man både inorn borgare- och bondestånden, att hertig Carl Peter Ulrik borde väljes. Endast presteståndet förklarade sig icke finna någon trängande orsak att nu företaga detta vigtiga ärende. Bondeståndet valde emellertid hertigen till svensk tronföljare och beslöt den 23 Oktober att genom en talrik deputation af 48 ståndsmedlemmar underrätta medstånden om detta val. Samma dag biträdde ock borgareståndet böndernes val och lät 24 deputerade från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
