Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underkasta sig den ödeläggelse af deras land, som måste blifva en följd af krigets förlängande. Enda medlet att tillfredsställa dem vore att från valet utestänga danske kronprinsen, hvilket han således å deras vägnar fordrade, och i denna fordran instämde ej blott finnar, utan äfven åtskilliga andre bland adeln, som fruktade för en förening med Danmark. Andra åter påminte om den rådande jäsningen bland allmogen och varnade för inre oroligheter. Ett ganska stormigt uppträde följde, så att landtmarskalken nödgades upplösa plenum, utan att något beslut blifvit fattadt.
Emellertid kommo från de svenska fredsunderhandlarne Cedercreutz och Nolcken, som i Åbo sammanträdt med ryska ombud, underrättelser, som inverkade på tronföljarevalet. De hade nemligen fått kunskap om, att kejsarinnan och hennes ministrar icke hade samma åsigter rörande fredsvilkoren. Ministrarne fäste föga vigt vid Adolf Fredriks val, utan yrkade, att Ryssland borde behålla allt hvad det med vapenmakt eröfrat, hvaremot kejsarinnan ville återlemna Finland, åtminstone till Kymmene elf, om Adolf Fredrik valdes till tronföljare i Sverige. Kejsarinnan ville emellertid icke sjelf göra någon framställning härom, men komme från svenska sidan en antydan, att Adolf Fredrik skulle blifva vald till tronföljare, så kunde underhandlingarna derigenom bringas till önskadt mål.
Dessa underrättelser verkade hos rådets flertal en önskan att tills vidare uppskjuta tronföljarevalet, för att derigenom kunna verka på fredsunderhandlingarna; men då rådets utlåtande i denna riktning, jemte utdrag ur de svenska fredsunderhandlarnes skrifvelser, den 18 Mars förekom å riddarhuset, uppstod der en häftig strid mellan pfaltzgrefvens anhängare, Hattarne Henning Gyllenborg, Coijet, Cronhjort, Carl Fredrik Scheffer m. fl., som yrkade, att man icke borde sammanbinda tronföljarevalet med freden, och Mössorna, som yrkade uppskof, hvilken senare åsigt slutligen segrade vid omröstningen.
Bönderne funno sig dock ej häri, utan läto genom en manstark deputation den 21 Mars för preste- och borgarestånden tillkännagifva, att, derest ständerna icke biträdde deras val af den danske kronprinsen, så ämnade de resa hem från riksdagen den 23. Dylika hotelser, i förening med kännedom om den starka jäsningen bland allmogen öfver allt i Sverige, hade vid flera föregående tillfällen under denna riksdag förmått de öfriga stånden och synnerligast borgarena att gifva efter för böndernes fordringar; men nu hade deras hotelse ingen verkan. Presteståndet hade redan bifallit adelns beslut, och erkebiskopen sade till böndernes deputerade, att man visserligen icke kunde hindra dem att resa, men att presternes bref kunde hinna till landsorterna lika fort som de. Äfven borgareståndet tog denna gång ingen inverkan af böndernes beslut, utan förenade sig med adeln och presteståndet.
Dessa tre stånds beslut, sådant det af expeditionsdeputationen sammanjemkades, innehöll, att valet skulle tills vidare uppskjutas och Sveriges fullmäktige vid fredskongressen få uppdrag att försäkra om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
