Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldater. På detta sätt åstadkoms temligen god órdning; enskild egendom aktades och till våldsamheter gjorde sig denna skara mindre skyldig, än man kunnat vänta, utom att alla, som anträffades under framtågandet, tvungos genom hotelser om mord och brand att följa med. I Falun nödgades landshöfdingen, landssekreteraren, landskamreraren, borgmästaren, presterskapet, m. fl., med sina underskrifter bekräfta instämmandet i en förut uppsatt förklaring, hvari allmogen yrkade, att kronprinsen af Danmark måtte befordras till regeringen i Sverige, hvilken skrift med två bönder afsändes i förväg till Stockholm, att föreläggas ständerna. För öfrigt satte sig de upproriske i besittning af de i kronans förråd i Falun befintliga gevär, krut, kulor och matvaror samt togo ur ränteriet 11,000 daler kopparmynt. På samma sätt skedde sedermera i Hedemora, Avestad och andra orter, äfvensom penningar togos ur kyrkorna. Landshöfdingen måste uppbåda skjuts för de upproriske och tillskrifva landshöfdinge-embetet i Vestmanland om deras förplägning. Till de återstående socknarna i Dalarne, så väl som till menigheterna i Vestmanland och Upland, sändes budkaflar med uppmaningar till dem att sluta sig till tåget under hotelser mot alla, som höllo sig hemma. Den 11 Juni tågade dalahären från Falun, medförande under bevakning landshöfdingen, landssekreteraren och åtskilliga officerare. Tåget gick öfver Hedemora och Sala.
Underrättelsen om dessa rörelser kom till Stockholm samtidigt med en skrift till bondeståndet från allmogen i Roslagen, som yrkade den danske kronprinsens erkännande, med förklaring att allmogen ej kunde, under hvilka löften och vilkor som helst, tillåta ryska kejsarinnan att tillsätta någon konung i Sverige, hvaremot man för kronprinsen ville våga lif och blod. Denna inlaga meddelades af bondeståndet åt de öfriga stånden, hos hvilka nu rådde stor oro. Äfven Hattarne, som förut gjort allt för att inskränka och nedsätta regeringens myndighet, erkände nu, att man häri gått för långt, då regeringssättet blifvit »en sammanblandning af regerande och lydande, som betagit de förra all myndighet och de senare all laglydnad och fruktan». Adeln ville anmoda kongl. maj:t vidtaga de skyndsammaste åtgärder till dalallmogens stillande, med rättighet att, utan ständernas hörande, använda trupperna för detta ändamål; men detta bifölls af preste- och bondestånden endast under vilkor, att våld ej finge brukas så länge föreställningar kunde göra till fyllest. Regeringen var också böjd för lindriga åtgärder och föreslog, att kongl. maj:t och ständerna skulle gemensamt affärda sändebud till dalahären, för att söka hejda dess ytterligare framtågande. Förslaget bifölls, och deputerade utsågos, hvilka den 11 Juni afreste för att möta de upproriske.
Följande dagen ankommo till Stockholm de båda dalkarlar, som från Falun blifvit afsände med den der undertecknade skriften om danske kronprinsens »befordrande till regeringen». Den öfverlemnades till sekreta utskottet, som ansåg den kunna besvaras endast af stånden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
