Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif». Rådet vände sig till sekreta utskottet, men detta sköt frågan ifrån sig, emedan ständerna lemnat försvarsanstalterna i kongl. maj:ts hand. Defensions kommissionen gaf först ett undvikande svar och åtnöjde sig sedermera med att uppgifva de ställen, som borde besättas för att afhålla allmogen från hufvudstaden, nemligen Södertelje, Stäket, Rotebro och Stocksund. Ståndens fyra talmän uppkallades i rådet, för att säga sin mening; men då de icke vågade till- eller afstyrka något beslut, lät regeringen inställa de redan marschfärdiga truppernas aftåg, till dess stånden hunne följande dagen sammankomma och afgöra, huru den antågande bondehären skulle mötas. De ofrälse stånden funno det betänkligt att skicka krigsfolk och artilleri mot dalkarlarne. Väl borde någon ort bestämmas, der de skulle stanna på behörigt afstånd från hufvudstaden och der man finge med dem underhandla; men alla kommenderingar mot dem borde indragas och användas till Stockholms försvar mot anfall från ryska skärgårdsflottan, hvilken man visste nu hafva smugit sig förbi den svenska örlogsflottan och hota Sveriges kuster. Adeln åter yrkade, att konungen rnåtte anmodas taga alla nödiga åtgärder för rikets säkerhet och trogna undersåtares trygghet; men de tre ståndens beslut blef gällande och inga anstalter vidtogos att spärra vägen för de upproriske. De bedröfliga följderna af det så kallade fria regeringssättet hade nu trädt i dagen så öfvertygande som möjligt.
Enligt den ingångna öfverenskommelsen sändes till bondehären vid Stäket lifsmedel, jemte två deputerade, af hvilka den ene var förre landshöfdingen i Dalarne, numera presidenten i kammarkollegium Albrecht Lindcreutz, för att söka förmå dem att, enligt löfte, stanna der; men äfven hans föreställningar verkade ingenting annat, än att de nu aflemnade en skriftlig framställning om orsaken till sitt företag, hvarefter de fortsatte sitt tåg till Stockholm. Dock lofvade de att stanna utanför staden. Regeringen sände dem en ny befallning att stanna vid Jerfva och stälde några hundra man fotfolk vid Norrtull; men den meddelade befallningen aktade de icke och den 20 Juni på morgonen kommo de till Norrtull.
Dagen förut hade underrättelse kommit, att fredspreliminärerne den 16 Juni blifvit undertecknade i Åbo, hvarigenom man var tryggad för fiendtligheter från ryska sidan och tronföljarevalet tillika var afgjordt. Det gälde nu att upprätthålla det och med detsamma var ock endrägten mellan de ofrälse stånden bruten. Preste- och borgarestånden stodo åter på adelns sida, och regeringen kunde nu uppträda med säkrare hållning. Genast samma afton beslöt rådet begära att trupperna skulle få bruka våld, om dalkarlarne försökte intränga i staden, samt att 12 galerer skulle föras till Stockholm och deras manskap biträda vid dess försvar, hvartill adeln, preste- och borgarestånden den 20 Juni gåfvo sitt bifall.
Samma dag red konungen, åtföljd af riksrådet Åkerhjelm, fältmarskalken Hamilton, och några officerare till bönderne vid Norrtull,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
