Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamöter af hvarje stånd, hvilka åter infunnit sig och nu lofvade att dessa dalkarlarnas besvär skulle blifva för kongl. maj:t föredragna samt uppmanade dem att tåga ur staden och der qvarlemna sina fullmäktige, hvarmed ledarne nu förklarade sig nöjde, och så upplöstes sammankomsten.
Trupperna hade under tiden börjat intaga sina platser och ett kungligt påbud bekantgjordes under trumslag, att hvar och en af dalallmogen, som före kl. 5 på e. m. nedlade vapen och begaf sig ur staden, skulle blifva strafflös, men de öfrige anses såsom förrädare. Påbudet gjorde dock ingen verkan på de upproriske, som slogo alarm och samlade sig å Norrmalms torg och tillstötande gator. De skola utgjort omkring 5,000 man. Många blefvo afskurne innan de hunno sluta sig till hufvudstyrkan, Schedin togs till fånga och Wrangel hölls under uppsigt. Riksråden Adlerfelt och Rosen förde högsta befälet öfver trupperna samt gjorde, jemte landtmarskalken och flere bland officerarne, sitt bästa att förmå de upproriske utan vidare motstånd lemna staden. Några nedlade ock gevär, men de fleste lyssnade till inga föreställningar och började slutligen skjuta på trupperna. Nu skulle dessa anfalla, men fotfolket, som stod framför Norrbro midt emot dalkarlarne, satte gevär för fot, när det kommenderades att skjuta, och en sqvadron af lifregementet, som fick befallning att angripa, kastade om hästarne, öfvergaf sina officerare och red undan till slussen. En sqvadron af Vestgöta ryttare, som stod vid Jakobs kyrka, följde dock villigt sina officerare till anfall, och mot dem aflossades ett kanonskott, som dock gjorde ingen skada, emedan det med afsigt var af den tvungna artilleristen riktadt i luften, samt åtskilliga böss-skott, af hvilka ett dödade riksrådet Adlerfelt. Nu framfördes från Arsenalsgården två kanoner, hvilkas drufhagelskott gjorde icke ringa förödelse bland de upproriske. Tillika anryckte öfverste Lagercrantz med Elfsborgs regemente från Fredsgatan, och två gevärssalvor från detsamma i förening med de två drufhagelskotten gjorde slut på striden. Ungefär 50 af de upproriske hade stupat, några och 80 voro sårade, de öfrige flydde och tillfångatogos till ett antal af omkring 3,500 man. Trupperna räknade ungefär 40 döde och sårade.
Så slutade detta uppror, men nu följde en svår efterräkning för deltagarne deri. De minst brottslige blefvo dock hemskickade så snart deras hemmavarande socknemän inkommit med trohetsförbindelser och förböner. Af soldaterna, som deltagit i upproret, straffades hvar 30:de man, efter lottkastning, med spö. Sex af anförarne dömdes till döden, bland dem Schedin och Per Andersson. Wrangel dömdes till lifstids fästning, men benådades 1751. Flere af de öfrige ledarne straffades med spö och fästning.
Den 23 Juni, dagen efter striden på Norrmalmstorg, sammanträdde ständerna för att hålla tronföljarevalet, då ordningen nu var återstäld. I sjelfva verket hade de tre stånden redan i samband med fredsfördragets godkännande utsett Adolf Fredrik till tronföljare, och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
