Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1742, 1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre sekreta deputation, hade slutligen åter efter flera jemkningar blifvit inskränkt till en kort och färglös handling, som icke omtalade några hemliga utländska förhållanden, hvilket man ej vågade, för att icke reta kejsarinnan, och som väl innehöll åtskilligt af öfverläggningarna inom förra riksdagens sekreta utskott, men utan att meddela de i öfverläggningarna deltagande ledamöternes namn. Den blef emellertid uppläst i ståndens plena samt derefter förseglad och lagd till handlingarna. För denna lyckliga utgång af den ömtåliga frågan hade Hattarne att tacka landtmarskalken von Ungern Sternberg, riksrådet Palmfelt och några andra bland de fogligare Mössorna, som ville undvika hvarje upprörande af det förflutna för att icke öka partiförbittringen. Några af de nuvarande ledarne ville ock gerna komma ifrån sina föregående yttranden i motsatt riktning. Så t. ex. fann sig Olof Håkanson mycket besvärad af det vackra tal, hvarmed han i Juli 1741 tillstyrkt krigsförklaringen, deri han yrkat på aktivitet, hvilket han trott betyda detsamma som aktsamhet – en förklaring, som dock ej torde hos många vunnit förtroende, men som visar, att de bedröfliga förhållandena äfven någon gång kunde hafva sin komiska sida.
Genom några af mösspartiets ledares eftergifvenhet i nyssnämnda hänseende hade emellertid en söndring uppstått inom partiet, då denna eftergifvenhet ogillades af andra bland Mössorna, i följd af hvilken söndring Hattarnes utsigter mot slutet af riksdagen betydligt förbättrades, så att de lyckades motverka de afskedade riksråden Bondes och Bielkes återinsättande i sina embeten, hvilket Mössorna ifrigt yrkat, samt få riksdagen i hast afslutad.
Detta skedde den 12 September 1743 efter nära 13 månaders sammanvaro, rik på oro, bekymmer och hvälfningar, hvilka dock, emot allas förmodan, slutat utan några betydande förändringar i partiernas förhållanden till hvarandra.
I riksdagsbeslutet beklagade ständerna drottning Ulrika Eleonoras frånfälle, omnämnde freden och tronföljarevalet, samt att de till nästa riksdag åtagit sig en ny bevillning. Slottshjelpen samt lön- och betalningsafgiften till afbetalning å riksskulden skulle fortfarande utgå. Allvarsam hand skulle hållas deröfver, att upplånade penningar icke blefve använda till andra behof, än hvartill de voro anslagna och förordnade. Sekreta utskottets anstalter och författningar angående banken gillades af ständerna, äfvensom detta utskotts öfverläggningar angående biträde af och förbund med främmande makter, samt de föreslagna utvägar, som i »dessa bistra och vidt utseende tider» kunde för riket vara de tjenligaste och säkraste. Något gillande af utfärdade författningar omnämndes dock ej, sannolikt emedan någon granskning af desamma ej under riksdagen medhunnits. Ständernas nästa sammanträde utsattes till i medlet af September 1746.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
