Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berlinska seder och bruk. Den beundran, hon vid sitt första uppträdande väckte, försvann derföre snart nog; men genom öfverlägsenhet i hållning och äfven i själsegenskaper förstod hon dock rätt väl att göra sig åtlydd, och medelst sitt obegränsade välde öfver sin gemål utverkade hon genom honom hvad hon ej sjelf förmådde.
Konung Fredrik visade det unga hofvet en vänlighet och uppmärksamhet, hvarföre han bort röna mera erkänsla, än som visades honom tillbaka. Ulriksdal och Drottningholm hade han genast afstått åt kronprinsen och kronprinsessan. Adolf Fredrik utnämndes till chef både för ett skånskt regemente och för gardet, hvars exercerande utgjorde hans käraste tidsfördrif. Ringa tacksamhet egnades dock den gamle konungen för dessa vänlighetsbevis, och i synnerhet röjde kronprinsessan allt för påtagligt huru föga hon aktade honom. Han var också, det måste erkännas, icke heller synnerligen egnad att ingifva aktning. Efter fröken Taubes död i Februari 1744 blef det den 60-årige älskarens angelägnaste göromål att skaffa henne en efterträderska, och hans resor kring landet för detta ändamål gåfvo rikt ämne till historier, som voro föga uppbyggliga. För hvarje år blef han ock allt mera förslöad, och häraf begagnade sig hans förtrogne, presidenten Erland Broman, att bland hans omgifning införa allt flera af hattpartiet samt efter hand draga honom ifrån Mössorna, till hvilka han förut slutit sig. För öfrigt befattade han sig nu högst obetydligt med allmänna ärenden. I Hessen styrde hans broder, landtgrefve Vilhelm, utan någon inblandning från hans sida, och i Sverige fingo kronprinsen och riksråden sköta ärendena efter eget behag, blott han sjelf fick obehindradt öfverlemna sig åt de tidsfördrif, som voro i hans smak och hvilka voro föga prisvärda.
Äfven Adolf Fredrik hade nu börjat mera än förut närma sig hattpartiet, hvartill det välde hans gemål öfver honom vunnit väsentligt bidragit. Hon förmådde honom nemligen hos konungen utverka, att Tessin blef chef för kronprinsens hofstat, hvarigenom allt flera Hattar der fingo inträde. För öfrigt stod Tessin nu lika väl hos kronprinsen som hos hans gemål, och mot grefvinnan Tessin visade Lovisa Ulrika en förtroligare vänskap, än man skulle tilltrott hennes högdragna och sjelfviska lynne. Både Tessin och hans grefvinna voro också själen i det unga hofvets nöjen och förlustelser, hvilka voro långt flera och praktfullare än man vid svenska hofvet sett allt sedan början af Carl XII:s regering. Det dröjde ock ej länge, innan det af ständerna anvisade anslag till kronprinsens hofhållning befans otillräckligt, och Mössorna Åkerhjelm, såsom konungens öfverste marskalk, samt Lagerberg, såsom president i Statskontoret, måste stundom sätta sig emot de öfverskridande penninge-reqvisitionerna, hvaremot hattpartiets främste ledare, Tessin, uppmuntrade det slösande lefnadssättet, och banken, som stod under en styrelse, tillhörande detta parti, beviljade ett lån af 80,000 daler silfvermynt, likasom den äfven genast efter kronprinsessans ankomst förärat henne en dyrbar silfverservis –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
