Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närgångna fordringar afvisades. Dennes öfvermodiga uppträdande gagnade Hattarne mer än något annat, emedan hvarje svensk med någon sjelfständighetskänsla harmades deröfver och rätt många äfven bland Mössorna funno sig ganska besvärade af en dylik beskyddare.
Denne lät dock sådant ej bekomma sig, utan framförde med samma öfvermod som förut sin kejsarinnas bannebref till både konungen och kronprinsen. Så uppläste han, vid en audiens hos den senare den 15 November, i Tessins och statssekreteraren von Nolckens närvaro, ett bref från kejsarinnan, i hvilket hon yttrade, att om ock kronprinsens erkänsla mot henne vore förminskad, så vore det dock hela verlden bekant, att hans välfärd och tronföljd icke annorlunda än genom hennes bemödanden kunde befordras. Emellertid hade hon måst erfara att, oaktadt de råd hon gifvit, hade grefve Tessin och hans anhang förstått behålla i sina händer prinsens sinne och hjerta, ehuru det ej kunde vara honom obekant, att Tessin användt alla möjliga grepp att hindra uppkomsten af ett godt förhållande mellan båda rikena; att han, vid underhandlingen i Köpenhamn, mot instruktion och gifvet löfte sökt förlänga oron i norden, och att han arbetat emot prinsens val till tronföljare. Samme grefve Tessin och hans anhang hade ock utspridt det ondskefulla ryktet, att kejsarinnan skulle fattat en föresats att omintetgöra prinsens tronföljd. Kejsarinnan kunde derföre ej annat än råda och uppmana prinsen att icke låta förleda sig af denna mans smicker och intriger; men skulle kronprinsen dock finna för godt att framgent hos sig behålla grefve Tessin och hans anhängare, så skulle också kejsarinnan se sig nödsakad att helt och hållet göra slut på sina kärleksfulla bemödanden för hans kongl. höghet.
Kronprinsen ansåg med skäl en skrifvelse i sådana ordalag träda svenska regeringens värdighet alltför nära och anmälde förhållandet genast vid rådets nästa sammanträde samt begärde, att det äfven måtte meddelas sekreta utskottet. Der förklarade Ekeblad, å hans vägnar, att han visserligen mot kejsarinnan hyste den uppriktigaste tacksamhet, men skulle hon anse honom som en guvernör öfver en provins, så ville han hellre offra hundra lif, om han dem hade, än att för hans skull riket skulle komma i ett så nesligt beroende. Tessin begagnade ock tillfället att begära, det hans rådslag och uppförande måtte utan skonsmål undersökas, samt att han derom måtte få vända sig till sekreta utskottet och sekreta deputationen. Till dess han af dem blifvit förklarad oskyldig, kunde han icke befatta sig med några embetsgöromål. Man anmärkte, att detta visade alltför mycken eftergifvenhet för Ryssland; men Tessin stod fast vid sin föresats och framförde sin begäran till sekreta utskottet och sekreta deputationen. Båda svarade genast med att hos kongl. maj:t anhålla, att Tessin måtte befallas fortfara med sina embetsgöromål, hvilken befallning Tessin då efterkom.
Det för svenska regeringens värdighet förnärmande i kejsarinnans skrifvelse väckte allmän förtrytelse hos Mössorna icke mindre än hos Hattarne, men om sättet att vinna upprättelse derför voro meningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
