Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1746, 1747
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så snart rikets ständers beslut blifvit kongl. maj:t med råds råde till verkställighet öfverantvardade». I en skrifvelse till kongl. maj:t af den 13 Augusti yttrade ock sekreta utskottet, att, fastän ständerna i sina underdåniga betänkanden plägade fritt upptäcka de skäl, på hvilka deras meningar grundades, så borde likväl icke kongl. maj:t med lika öppenhjertighet i tryckta förordningar framdraga dessa skäl. Det vore nog för undersåtarne att veta kongl. maj:ts nådiga vilja och befallning, utan att man genom skälens anförande gåfve dem anledning att derom fälla omdöme. Likaså vore det onödigt och med regeringssättet föga instämmande att åberopa ständernas tillstyrkan, emedan den ej behöfdes för att gifva kongl. maj:ts befallning tillbörlig vigt (!). Det tycktes således, som om ständerna icke så sällan funnit sig besvärade af skälen för sina beslut, och de fordrade i afseende å dem samma tystnad å regeringens sida som å undersåtarnes.
Mer än någon föregående riksdag inblandade sig denna i tjensttillsättningar, och det segrande partiet såg sig dervid väl till godo. Det unga hofvet fick röna flera prof på ständernas frikostighet. Den skuld af 500,000 d. s., hvilken kronprinsen åsamkat sig genom kostnader vid bilägret, samt för reparationer å Drottningholms, Ulriksdals och Upsala slott m. m., betaldes af statsmedel; årliga anslaget till hans hofstat ökades från 220,000 till 300,000 d. s.; ständerna, som blifvit bjudna till faddrar åt tronföljareparets förstfödde son Gustaf, besvarade denna artighet med en faddergåfva af 200,000 d. s., och till kronprinsessan öfverlemnades juveler ur drottning Ulrika Eleonoras qvarlåtenskap till ett värde af 108,000 d. s. Hattarne voro fortfarande tronföljareparets ifrige anhängare, och deras främste ledare, den nye kanslipresidenten Tessin, erhöll innan riksdagens slut förtroendet att vara arfprinsen Gustafs guvernör. Mössorna, som begynt riksdagen med stora förhoppningar att komma i besittning af makten, voro vid dess slut kufvade, skingrade och modlöse, och allt tycktes båda ett varaktigt Hattarnes välde, då riksdagen ändtligen, efter 15 månaders sammanvaro, afslutades den 14 December 1747.
I riksdagsbeslutet uttryckte ständerna sin tillfredsställelse öfver kronprinsens förmälning samt förpligtade sig, så för sig sjelfva som för sina efterkommande, att med lif, blod och egendom försvara den af fri vilja valde tronföljaren och hans bröstarfvingar. Till härens och flottans förökande hade ständerna åtagit sig åtskilliga afgifter och sammanskott. Löne- och betalningsafgiften skulle fortfara och likaså slottshjelpen. Till dämpande af vexelkursens stigande hade alla utländska öfverflödsvaror så väl som bränvinsbränningen blifvit belagda med dryga afgifter. Till jordbrukets, fiskeriernas, fabrikers och handaslöjders förkofran hade flera åtgärder blifvit vidtagna. När besvär öfver justitierevisionens domar vid näst derefter följande riksdag inkommit och blifvit af samtliga eller ock endast af två stånd ogillade, borde domen stå fast och ej vid någon påföljande riksdag få upplifvas eller vidröras. Eho, som på något sätt, hemligen eller uppenbarligen, eftertraktade att förringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
