Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och från flera håll inlupo berättelser om ett förbund, som skulle vara ingånget mellan Ryssland, Danmark, England och Österrike mot Sverige och Preussen. Man fann derför bäst att i svaret till ryske ministern inskränka sig till en förklaring, att tronföljarens tänkesätt, rådets vaksamhet och svenska folkets kärlek till friheten gåfvo tillräcklig säkerhet mot alla otillbörliga försök mot regeringsformen, hvadan ingen annan hjelp behöfdes för dess upprätthållande.
Tillika sökte man beröfva grannstaterna all förevändning till inblandning i rikets inre förhållanden, i det man gjorde allt för att visa, det någon statshvälfning icke var i fråga. Man lät konung Fredrik skenbart återtaga regeringen, så snart han tillfrisknat så mycket att man med honom kunde tala om allmänna angelägenheter, ehuru han ej ens kunde underteckna expeditionerna. På hans egen begäran förfärdigades en namnstämpel, för att bespara honom besväret härmed, och hans återtagande af regeringen var i sjelfva verket ingenting annat, än att hans namnstämpel sattes under kronprinsens och rådets beslut. Man ville likväl härigenom vederlägga det utspridda ryktet, att man ämnade helt och hållet skilja honom från regeringen. Dessutom utfärdades en kungörelse, som innehöll, att kronprinsen, sårad af de rykten, som blifvit utspridda, att han hyste någon hemlig afsigt på enväldets återinförande, på det kraftigaste och heligaste förklarade, att han hvarken sjelf eller genom andra, direkte eller indirekte, någonsin tänkt söka och hemligen eller uppenbarligen eftersträfva något, som vore stridande mot hans redan gångna ed och underskrifna försäkran mot regeringsformen och rikets ständers frihet, utan tvärtom ansåge för sin och rikets fiende och förrädare den, som skulle vilja göra något försök mot fäderneslandets frihet och ständernas rättigheter.
Medan man sålunda sökte vederlägga de angifna skälen för ryska regeringens hotelser, försummade man icke att tillika sätta sig i försvarstillstånd, för den händelse dessa hotelser skulle öfvergå till verkliga fiendtligheter. Fästningsbyggnaderna i Skåne och Finland påskyndades så mycket tillgångarna medgåfvo; två nya tyska regementen uppsattes medelst värfning, och skärgårdsflottan förstärktes inom kort tid med 42 nya galerer. Frankrike bistod ock svenska regeringen i April 1749 med 2 millioner livres såsom förskottsvis betalda subsidier för åren 1755 och 1756 samt använde öfver allt sitt inflytande till Sveriges bästa, och Preussen gjorde sin här slagfärdig, tillkännagifvande öfver allt, att det skedde för att upprätthålla lugnet i norden.
För att betrygga freden med Danmark, hvarifrån man, i följd af dess rustningar, väntade anfall förr än från Ryssland, fann sig emellertid svenska rådet föranlåtet att i April 1749 göra Adolf Fredrik allvarsamma föreställningar om nödvändigheten att börja underhandlingar med Danmark rörande ett utbyte af hans anspråk på Holstein och Sleswig i enlighet med hvad danska regeringen föreslagit. Han sträfvade länge emot, men gaf slutligen efter, på förnyade föreställningar från hela rådet, och den 21 Maj fick svenske ministern i Köpenhamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
