Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friherre Otto Fleming, befallning att, jemte franske ministern derstädes Lemaire, börja underhandlingar med danska hofvet. De fördes i största hemlighet, på det ryska hofvet ej skulle få kunskap derom, och den 27 Juli undertecknades preliminärerna, enligt hvilka Adolf Fredrik eller hans ättlingar skulle, derest hertigdömet Holstein-Gottorp genom arf tillfölle dem, utbyta det mot grefskapen Oldenburg och Delmenhorst samt afsäga sig alla anspråk på Sleswig mot en ersättning af 200,000 rdr. Adolf Fredrik fortfor likväl att göra svårigheter, så att det slutliga fördraget ingicks först den 14 April 1750, men ett godt förhållande inträdde dock mellan de båda grannrikena med detsamma preliminärerna undertecknades. Det förra försvarsförbundet af år 1734 förnyades på femton år den 24 September 1749, och Danmark upphörde derefter att deltaga i de ryska bemödandena att förödmjuka Sverige.
Dessa fortsattes emellertid. I Augusti 1749 gaf grefve Panin Tessin och Ekeblad del af en ny skrifvelse från ryska hofvet, innefattande en förklaring, att ehuru svenska regeringen afgifvit en försäkran om det dåvarande regeringssättets bibehållande, och Ryssland vore öfvertygadt, att dåvarande konungen ingenting skulle företaga mot sina undersåtars frihet, likväl då Ryssland hade mer än ett prof på svenska regeringens ringa ordhållighet och det vore Ryssland angeläget att skydda Sverige mot enväldets återinförande, så hade kejsarinnan beslutat låta en truppstyrka inrycka i Finland så snart konungen vore död, för den händelse att man ville försöka ändra regeringsformen utan rikets ständers enhälliga samtycke. Dessa trupper skulle komma såsom vänner och stanna till dess den nye konungen och rådet förnyat och besvurit regeringsformen samt ratificerat den sjunde artikeln i Nystadska freden. Ville någon i Sverige gifva denna förklaring en vidrig uttydning, skulle han anses för sitt fäderneslands förrädare och af Ryssland förföljas såsom dess fiende.
Sällan, om någonsin, har väl ett sjelfständigt folks regering fått mottaga en sådan förklaring, och den utgör ett af de påtagligaste bevisen på den politiska förnedring, hvari Sverige sjunkit under och genom sitt nya statsskick, hvilket också Ryssand gjorde allt att upprätthålla. För att ytterligare öka det förolämpande deri var denna förklaring redan af ryska regeringen bekantgjord vid andra hof och svenska styrelsen hade derför kunnat på förhand rådgöra om svaret med de franske och preussiske ministrarne. Det lydde, att sedan kronprinsen genom kungörelse till rikets inbyggare gifvit en ny försäkran angående regeringsformen, så vore all misstanke i detta hänseende för honom förnärmande. Skulle således några ryska trupper utan svenska regeringens formliga begäran öfverskrida gränsen, måste sådant anses såsom fredsbrott, och Sverige skulle då till sitt försvar begagna alla de medel, Gud förlänat. Tillika lät Frankrike för hofven i London och Wien tillkännagifva, att fredens störande i norden skulle hafva till följd ett allmänt europeiskt krig, hvadan de uppmanades hålla Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
