Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sista åren af Fredriks regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och franska regeringen utfäste sig att för denna truppsändning betala särskilda subsidier, 900,000 livres, första året och 100,000 rdr för hvarje följande, hvarefter under våren 1751, några få dagar före konung Fredriks död, beslut fattades om att till Finland öfversända 8,000 man.
Den från ryska sidan uppgifna anledningen till dessa förvecklingar mellan Sverige och Ryssland – ryktena om planer mot svenska regeringssättet – hade emellertid icke varit så utan grund, som man nu ifrån svenska sidan försäkrade. Att Adolf Fredrik och i synnerhet hans hersklystna gemål Lovisa Ulrika, som öfver honom hade ett obegränsadt inflytande, ifrigt önskade en utvidgning af konungamakten och otåligt afbidade den gamle konungens frånfälle för att söka tillvägabringa en sådan, är säkert. Att Tessin och flere andre af Hattarnes ledare, så länge de ännu icke voro förvissade om segern öfver Mössorna, äfven omfattat en sådan plan för att närmare vid sitt parti fästa tronföljareparet och, sedan kronprinsen blifvit konung, kunna med ökad myndighet styra riket i hans namn – derför finnes mycken sannolikhet; men lika sannolikt är ock, att, så snart de ansågo sig vara trygge innehafvare af makten, funno de säkrare att utöfva den med dåvarande regeringssätt än under en mera maktegande konung, med en så maktlysten gemål som Lovisa Ulrika.
Ett steg, hvilket åtminstone kunde gälla såsom syftande till en utvidgning af konungens myndighet och som derföre var för det unga hofvet behagligt, med detsamma det förnöjde mångens fåfänga, var inrättandet af de svenska riddarordnarna kort efter riksdagens slut. Magnus Ladulås och flere svenske konungar efter honom hade utdelat en riddarevärdighet, som till namn och prydnad hade någon likhet med den, såsom det hette, nu »förnyade» serafimer-orden. Under början af frihetstiden hade ock fråga blifvit väckt om ett sådant förnyande eller om inrättande af en ny riddareorden; men Arvid Horn hade lagt sig deremot, emedan han deri såg ett medel för konungen att vinna anhängare, som kunde vara honom behjelplige till frihetens inskränkande. Sedermera bragtes nytt förslag härom å bane ett par dagar före afslutandet af 1747 års riksdag. Man tycktes hafva befarat någon motsägelse från åtminstone de ofrälse ståndens sida, hvilka väl kunde motse att de skulle få föga del af de nya värdigheterna, och förslaget framstäldes derföre inom sekreta utskottet genom ett betänkande, uppsatt af det nya riksrådet Höpken, men framlemnadt af öfverintendenten Hårleman. Det innefattade dels ett förnyande af serafimer-orden, som skulle blifva ett vänskapsbevis åt konungar och furstar i andra länder samt en belöning för svenska män, »som gjort sig högt förtjente af det allmänna och funnits värdige bekläda de yppersta embeten i riket»; dels inrättande af svärds-orden för krigiska och nordstjerne-orden för fredliga förtjenster. Såsom skäl anfördes, att regeringen såmedelst skulle kunna åt välförtjenta personer gifva belöningar mindre dyrköpta än penningar och mindre stötande än karaktersfullmakter, hvarjemte man sade sig befara, att ryska regeringen skulle genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
