Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall hafva nedlagt öfver 200 björnar, utom ett vida större antal vargar, elgar, harar med mera. När han ej upptogs af dessa båda älsklingsnöjen, blef tiden honom olidelig. För läsning hade han intet sinne och den ringa håg, han i början visat för regeringsärendena, försvann med tiden helt och hållet. De enda samtalsämnen, som roade honom, voro hans egna krigsbragder under Eugene och Marlborough, samt jagthistorier och i synnerhet kärleksäfventyr, och det var hufvudsakligen genom sitt stora förråd af dessa samt sin förmåga att lustigt berätta dem, som Erland Broman så länge bibehöll sig i konungens ynnest.
Konung Fredrik egde emellertid äfven åtskilliga goda så väl yttre som inre egenskaper. Hans utseende och umgängessätt voro behagliga. Blick och anletsdrag vittnade om ett gladt, godmodigt och menniskovänligt sinnelag, den resliga, väl byggda gestalten om stora kroppskrafter, det hela om helsa och lefnadslust, de tjocka lapparne tillika om vällust, likasom det frodiga hullet om vällefnad. Till umgänge och lefnadssätt var konungen i allmänhet enkel och rättfram samt satte föga värde på kruserlighet eller på praktfulla tillställningar. Hans godmodiga lynne visade sig i den lätthet, hvarmed han glömde oförrätter; i den svårighet, han hade att förmå sig afslå någon begäran; i den gifmildhet, hvarmed han riktade sin omgifning, den öppenhjertenhet, hvarmed han skämtade öfver sin föga afundsvärda ställning såsom konung. En gång uppläste man i rådskammaren utkastet till den berättelse om hvad regeringen uträttat, som skulle uppläsas vid den förestående riksdagen. Sedan Fredrik en god stund med stigande förvåning lyssnat till de många storverken, utbrast han slutligen: »Potz tausend! haben wir das alles gethan?» (För tusan, ha vi gjort allt detta?) Vid ett annat tillfälle hade någon i embetsstilen mindre kunnig person börjat en böneskrift med orden: »Till hans excellens, excellens, excellens, konungen i Sverige», vid läsningen hvaraf konung Fredrik leende anmärkte: »Den narren har gjort mig till en tredubbel
excellens, då jag likväl är blott en dubbel, ty jag har ju blott två röster i rådet». Sådana godmodiga, ofta rätt lustiga yttranden gåfvo honom en viss popularitet, och mången öfversåg med hans svagheter för den uppriktighet, hvarmed han erkände dem.
Med en af naturen stark helsa, härdad genom mycken rörelse i fria luften, och med ett sinne föga nött af tankeansträngningar, hade konung Fredrik bibehållit sina krafter vida längre, än man af hans lefnadssätt i öfrigt kunnat vänta; men i Februari 1748, vid nära 72 års ålder, träffades han af ett slaganfall, hvilket samma vår ett par gånger förnyades och efterlemnade mycken slapphet till både krppp och själ. Under närmaste tiden förlorade han förmågan att gå och för sin återstående lifstid minnet, i synnerhet af namn och titlar, så att general och doktor voro de enda titlar, som fastnat i hans minne och dem han derföre använde på alla. Så kallade han sin hofmarskalk »doktorn för hofvet», sin hofjägmästare »generalen för hjortarne»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
