Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underlägsen. Efter krigets utbrott återvände Palmstjerna till sin ministerpost i Köpenhamn, men hemkallades 1744 och kom då i personlig gunst hos konung Fredrik, likasom han för sina politiska åsigter stod väl hos det unga hofvet. I December 1746 blef han riksråd, 1747 friherre och 1752 Lunds akademis kansler, tog alltid den verksammaste del i regeringsärendena, uttryckte sig med lätthet i tal och skrift, framlade öppet och oförfäradt sin mening, så att både vän och fiende alltid visste hvar de hade honom, var outtröttligt ihärdig för att vinna ett föresatt mål och skydde dervid inga medel, äfven de våldsammaste, samt var hätskare än någon annan af Hattarnes ledare i förföljelserna mot olika tänkande. Också var han af motpartiet mera hatad än någon af dem alla, men tillika högt uppskattad af sitt eget parti, afsattes vid 1761 års riksdag, då motpartiet fick öfverhanden, men återkallades i följd af en tillfällig omkastning i partiväldet redan under samma riksdag, då han likväl vägrade att åter inträda i rådet. Han afled å sin egendom Sörby i Februari 1766.
Clas Ekeblad till Stola, Ekholmen och Mariedal, son af den här ofvan omnämnda riksrådet grefve Clas Ekeblad, var född i Elbing 1708, ingick, efter grundliga studier, i tjenst vid riksarkivet 1726 och började, likasom Höpken och Palmstjerna, sin politiska bana vid 1738 års riksdag, då han var ledamot af sekreta utskottet samt genom sina vidsträckta kunskaper, sin skarpa blick vid ärendenas behandling och sitt öppna, redbara väsen var en bland dem, som der åtnjöto mesta förtroende. Äfven han tillhörde Hattarnes parti, men med mera hofsamhet än de fleste deras öfriga ledare, blef 1741 kansliråd och skickades 1742 att såsom svensk minister i Paris efterträda Tessin. Han återkom derifrån 1744, återtog tjenstgöringen i kanslikollegium och fick äfven ett visst inflytande vid det unga hofvet, blef riksråd i December 1746, kansliråd 1747, öfverste marskalk 1751, och vi skola i det följande finna honom efter Tessin och Höpken intaga kanslipresidents-platsen.
Bland de öfriga riksråden hafva grefvarne Carl Gustaf Rehnsköld, Maurits Wellingk och Nicodemus Tessin redan i föregående del blifvit omnämnda, och de återstående hafva icke tagit så verksam del i regeringsärendena eller i öfrigt varit så framstående, att de här böra särskildt omförmälas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
