Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och myndighet. Alla stånden förklarade ock sig instämma i de af stora deputationen uttalade tankar, men tillika instämde de tre ofrälse stånden i adelns beslut att anslå medel till konungens inrikes resor, utan att dervid göra honom beroende af rådets samtycke.
Under hela denna tid hade underhandlingar pågått med Tessin rörande hans begäran om afsked från sina embeten. Från sin föresats att lemna kanslipresidentsembetet hade han ej förmåtts att afstå, men visat mera tveksamhet i afseende å riksrådsembetet och guvernörskapet hos kronprinsen. Sedan en högtidlig deputation från alla fyra stånden den 29 Februari uppmanat honom att behålla alla sina embeten åtminstone till nästa riksdag och sedan konungen, af fruktan att någon ännu mindre behaglig person skulle utses till kronprinsens guvernör, bedt honom qvarstanna i denna befattning, förklarade han slutligen, att han icke kunde behålla kanslipresidentskapet, men att han ej ville undandraga sig riksrådsembetet och guvernörskapet, i fall han tidtals kunde få tjenstledighet, hvarefter ständerna den 13 Mars i ganska smickrande ordalag beviljade honom afsked från kanslipresidents-embetet samt ledighet, när han så behöfde, från sina båda öfriga embeten. Såsom ytterligare bevis på ständernas välvilja fick han nu särskild lön såsom guvernör åt kronprinsen, till lika belopp, 6,000 d. s., som riksrådslönen samt dessutom afgiftsfri besittning, för sin och sin hustrus lifstid af Leckö kungsgård, hvilken sistnämnda förmån Adolf Fredrik särskildt föreslagit.
Redan dagen efter afskedets beviljande företogs den 14 Mars i sekreta utskottet valet af Tessins efterträdare såsom kanslipresident, då alla rösterna tillföllo riksrådet friherre Anders Johan von Höpken, hvilket val godkändes af stånden; men det var endast med mycken svårighet man kunde förmå Höpken att mottaga detta ansvarsfulla embete, och det skedde under uttryckligt vilkor, att riksrådet Clas Ekeblad, skulle stanna qvar såsom rikskansliråd, hvartill denne ock samtyckte, utan att visa något missnöje öfver, att han, som länge varit Tessins närmaste man i kansliet, icke blifvit utsedd till hans efterträdare.
Den nye kanslipresidenten, mindre lysande än Tessin, men i sjelfva verket ännu rikare begåfvad, var för stolt att, såsom Tessin i början af sina förhållanden till hofvet, vilja vara en gunstling, men borde också derigenom undgå gunstlingars vanliga öde att slutligen falla i onåd, samt hyste för öfrigt en af fadern ärfd uppriktig tillgifvenhet för holsteinska huset. Konungen hade ock gifvit tillkänna sin önskan att få Höpken till kanslipresident, ehuru landtmarskalken icke meddelat utskottet denna önskan förr, än valet redan var gjordt, emedan han fann detta »mest öfverensstämmande med hans maj:ts faderliga ömhet om grundlagens noggranna iakttagande».
Bland öfriga ärenden, som vid denna riksdag sysselsatte ständerna, böra särskildt anmärkas de framställningar, som föranleddes af oviljan öfver de förra ingreppen i den lagliga rättsskipningens gång. Redan vid riksdagens början hade sekreta utskottet blifvit uttryckligen förbudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
