Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Fredriks regering. Riksdagen 1751, 1752
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillåta sig några sådana, och enligt adelns beslut, hvari de öfriga stånden instämde, förklarade ständerna i en skrifvelse till kongl. maj:t, att extra domstolar och kommissioner haft »mer en elak än önsklig verkan», hvarföre stäaderna anhöllo att »alla sådana domstolar och rättegångar, af hvad namn de vara månde, skulle alldeles afskaffas och aldrig mer anställas; att kanslirätt ej skulle få befatta sig med andra mål, än enligt kansliordningen dit hörde, samt att ett under förskräckelsen för utländska stämplingar i November 1749 utfärdadt kungligt bref, som gaf landshöfdingarne makt att, i händelse af uppror å landsbygden, låta anställa ransakningar derom vid stadsrätt eller inom annan domsaga än brottet föröfvats, måtte till all kraft och verkan upphöra, så att ingen undersåte finge dragas från sin rätta domstol, utan der, enligt regeringsform och allmän lag, njuta alla laga rättegångsförmåner till godo. Då äfven blifvit anmärkt, att hemliga angifvelser mottagits, så att de anklagade icke fått veta af hvilka de blifvit angifne och derföre icke kunnat få upprättelse, sedan de blifvit frikände, anhöllo rikets ständer tillika, att kongl. maj:t måtte påminna alla vederbörande att ställa sig till noggrann efterlefnad lagens föreskrifter, att angifvaren skall yppas och stånda den anklagade till svars.
Allmänna meningen hade hos ständerna så bestämdt uttalat sig mot de utomordentliga domstolar och det angifvareväsen Hattarne under den föregående tiden så ofta och så hänsynslöst begagnat, att ingen af detta parti vågade uppträda till försvar derför, och Mössorna underläto icke heller att framhålla de begångna olagligheterna, för hvilka de yrkade på en efterräkning, hvilken ock af adeln beslöts; men då både preste- och borgarestånden förklarade sig emot en sådan, emedan den skulle förbittra sinnena och förlänga riksdagen, fick frågan härom förfalla.
För öfrigt visade det sig snart huru föga allvar ständerna hade med sina framställningar mot ingreppen i den vanliga rättsskipningen. Några få dagar efter det ständerna så enhälligt hade yttrat sig mot alla extra domstolar inträffade, att tullhuset i Norrköping en natt blifvit stormadt och uppbrutet samt en mängd i beslag tagna och der förvarade insmugglade varor bortförda. Genast funno både regeringen och sekreta utskottet nödigt att uppdraga ransakningen härom åt »en art af kommissorialrätt, som kunde få namn af extra ordinarie rådstugurätt», och stånden samtyckte härtill, ehuru en och annan erinrade, att detta var uppenbart stridande mot det nyss fattade beslutet. Vi skola ock i det följande finna, huru redan under nästa riksdag en ständernas kommission åter var i full verksamhet såsom utomordentlig domstol.
Ständernas framställningar mot särskilda domstolar och hemliga angifvelser hade emellertid innefattat ett klander af det system, som af det rådande partiet dittills blifvit följdt, och till ett sådant klander erbjöd sig snart äfven en annan anledning i den statsbrist af 62 1/2 tunnor guld, som beräknades uppstå för året 1753, hvarför en allvarsam efterräkning med rådet sattes i fråga, då den tycktes vittna om föga noggrann hushållning med statens medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
