Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
permissions-ansökningarna, innan de lemnades till konungen att bevilja eller afslå den begärda tjenstledigheten.
Ett tredje tvisteämne var, att konungen, som i början af sin regering flitigt bevistat rådets sammanträden, men sedermera der blifvit allt mera sällsynt, i stället att gemensamt med rådet pröfva regeringsärendena, företog denna pröfning, när han skulle underskrifva de af rådet beslutade skrifvelserna, hvilket föranledde ofta ganska lång tidsutdrägt med dessa skrifvelsers expedierande, så att till exempel ett kungligt bref af den 22 April 1752 ej undertecknades af konungen förr än den 14 Mars 1754. Någon gång vägrade han äfven ihärdigt att underteckna hvad rådet beslutat.
Till dessa allvarsamma näringsämnen för missämjan mellan konungen och rådet kommo andra af ringa betydenhet i sig sjelfva, men långt mera retsamma än de förra. Konungen och drottningen fortforo att taga rådets fiender till sin närmaste umgängeskrets. Riksråden rönte allt oftare prof på onåd och missaktning, deras vagnar hindrades att köra in på slottens borggårdar, de sjelfva tilltalades icke vid sina uppvaktningar, man gaf dem kullerstolar i stället för ryggstolar, man lät dem vänta timtals på företräde, medan man beviljade detta åt personer af långt lägre rang, o. s. v.
Mest känslig för ett sådant beteende och äfven genom sina embeten såsom öfverstemarskalk och kronprinsens guvernör mest utsatt derför var Carl Gustaf Tessin. Det var i synnerhet drottningen, som allt oftare och allt känbarare lät honom erfara sin ovilja, och slutligen kom det i Januari 1754 till en öppen brytning, hvilken hade till följd att Tessin nedlade båda dessa embeten och riksrådet Clas Stromberg förordnades i stället till kronprinsens guvernör, samt riksrådet Clas Ekeblad till öfverstemarskalk. Denna brytning väckte emellertid stort uppseende i landet och bidrog ej så litet att öka Hattarnes ovilja mot hofvet.
För att söka inverka på allmänhetens omdöme kringspriddes så väl om denna brytning som angående de öfriga tvisteämnena handskrifna berättelser, hvilka icke voro fördelaktiga för rådet, och konungens vanligen ganska väl skrifna anföranden till rådsprotokollet blefvo icke heller för allmänheten obekanta. Då föranstaltade kanslikollegium, för att sprida en närmare kunskap om de egentliga stridsfrågorna, att en samling af grundlagarne och konungens särskilda försäkringar blef tryckt och för billigt pris allmänheten tillhandahållen. Tillika uppstod nu för första gången i Sverige en politisk tidskrift kallad Ärlig Svensk, som i Februari 1755 begynte utgifvas med två ark i veckan och hvilken i samtalsform innehöll en utläggning af svenska grundlagarne och samhällsskicket i allmänhet i den af rådet omfattade riktningen. Också, när kanslikollegium tillstyrkt privilegium för den nya tidskriften, vägrade konungen sitt bifall dertill. Han menade, att »dylika skrifter medförde bland allmänheten mera konfusion och irring än gagn», och äfven denna fråga blef ett tvisteämne mellan konungen och rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
