Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan styrsel af riksens ständer sjelfva utan tillräcklig säkerhet, hvadan riksens råd å nyo antvardade denna rikets vådliga belägenhet åt riksens ständers ömma omvårdnad.
Likasom konungen i sin skrift gått förbi hufvudfrågan, i hvilken han onekligen hade orätt, och i stället framhållit tvistefrågan om tjenstetillsättningar, i hvilken han åtminstone i åtskilliga hänseenden hade rätt, så hade nu rådet i sina påminnelser halkat förbi denna fråga och i stället med mycken skärpa och skicklighet framhållit de svaga punkterna i konungens åsigter rörande hufvudfrågan.
Sekreta utskottet gjorde genast till stånden en framställning om »rikets mer än beklagliga tillstånd, då hufvud och lemmar icke tjente hvarandra till inbördes gagn och lagarne blefvo utan kraft och verkställighet», samt föreslog, att det vigtiga ärendet skulle först öfvervägas i en stor sekret deputation, hvilket stånden biföllo och bestämde deputerades antal till 250 personer, sekreta utskottets och sekreta deputationens ledamöter häri inberäknade.
Under tiden hade konungen börjat inse, att han sträckt sina anspråk alltför långt, och han aflät nu en ny skrifvelse, hvari han förklarade, att han aldrig velat sätta sig emot rådets pluralitet, aldrig hindra verkställigheten utaf något af den fattadt beslut. Han fann nu, att regeringsform och konungaförsäkran voro tydliga deri, att flertalets utslag borde vid ansvar expedieras, antingen konungen dem underskrefve eller icke, hvarföre han ville begränsa sitt påstående derhän, att han borde skärskåda de skäl och tankar, som af rådet framstäldes, för att, i fall han deruti skulle finna något, som han icke kunde förena med sin ed och försäkran, åtminstone kunna låta föra sina föreställningar derom till protokolls, fastän han hvarken ville eller kunde hindra expeditionen. Dock önskade han sig frihet att, om han emot förmodan skulle i något rådets beslut finna någonting stridande mot hans dyra förbindelse eller mot någon undersåtes rätt, icke behöfva underskrifva det.
Då konungen sjelf så nedsatt sina anspråk och frånträdt sjelfva hufvudfrågan, kunde han ej vänta, att ständerna skulle ställa sig på hans sida i tvisten mot rådet. Den stora deputationen blef ock snart färdig med sitt utlåtande till ständerna. Det slöt sig fullkomligt till rådets åsigt, att, om icke flertalet inom rådet finge bestämma besluten, så kunde friheten icke hafva bestånd. Då upphörde lagen och med lagen rådets ansvar; då blefve regentens öfvertygelse rikets lag och hans samvete undersåtarnes säkerhet. Väl hade konungen i sin senare skrifvelse förklarat sin mening icke hafva varit att bestrida giltigheten af flertalets beslut, men att han ville lemna till riksens råd att underskrifva sådana beslut, genom hvilka han funne någon undersåtes rätt kränkt; detta skulle åter leda till en mot lagen stridande pröfning af rådets råd, till en söndring mellan konung och råd, och om konungen vägrade sin underskrift vid sådana tillfällen, då rådet icke kunde underskrifva i hans ställe, såsom i fullmakter, kreditiv för ministrar vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
