Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter så väl betänkandet som instruktionen af stånden godkändes, utan att ens konungens tanke derom blifvit förut inhemtad, och då sådant i borgareståndet yrkades, påstods det vara lagstridigt!
Att ett så hänsynslöst och äfven i sig sjelft obilligt förfarande från rikets ständers eller rättare från det inom dem rådande partiets sida skulle hos konungen och ännu mera hos den stolta, högdragna drottningen väcka den djupaste förtrytelse, var väl icke att undra på. Det ingrepp, som det rådande partiet tillåtit sig i föräldrarnes rättigbeter rörande sina barns uppfostran, var ock så mycket obilligare, som drottningen dittills nitiskt deltagit i kronprinsens uppfostran samt hvarken hon eller konungen underlåtit att bestraffa hans fel. Några anmärkningar mot den dittills varande ledningen af hans uppfostran hade också ej blifvit framstälda, utan tvärtom hade, vid det med prinsen anstälda förhör, hans kunskaper väckt en både för honom sjelf och hans lärare ganska smickrande uppmärksamhet. Hela denna i sig sjelf så ömtåliga fråga hade således blifvit behandlad endast som en partisak, och det segrande partiet hade tyckts företrädesvis afse att dermed förödmjuka konungaparet. De nye uppfostrarnes ställning blef också föga angenäm. Mot den nye guvernören iakttogs väl en viss yttre höflighet, men intet närmande för öfrigt, och så väl lärare som kavaljerer bemöttes af drottningen med öppet förakt, hvarvid hon gick så långt, att hon äfven hos kronprinsen inplantade ovilja och olydnad mot dem och sålunda försatte honom till sina lärare och handledare i förhållanden, hvilka ej voro utan inflytande på utvecklingen af hans karakter.
Förtrytelsen hos konungen, drottningen och hofpartiet i allmänhet öfver det rådande hattpartiets förfarande härutinnan synes bragt till mognad den tanke på en statshvälfning, som redan förut hos konungaparet och hofpartiet uppstått, men som troligen, åtminstone hos konungen, blifvit endast en tanke, utan något försök till dess verkliggörande, om han från ständerna rönt något mera tillmötesgående. Deras hänsynslösa beteende bemöttes emellertid af det kungliga paret med ett motsvarande, som icke heller var egnadt att tillvägabringa någon försoning. Midt i vintern flyttade hofvet ut till Ulriksdal, lemnande det nu färdigblifna praktfulla nya slottet, för att så litet som möjligt behöfva se riksråden och riksdagsmännen, och då dessa någon gång infunno sig på Ulriksdal, mottogos de kallt och onådigt. Sjelfva nyårsdagen 1756 afböjdes landtmarskalkens och talmännens uppvaktning, hvartill dock såsom anledning togs, att konungen kort förut fått underrättelse om sin moders frånfälle. Detta dödsfall gaf äfven förevändning åt en särskild beskickning från konungen till Petersburg. Öfversten grefve Adam Horn sändes nemligen att till kejsarinnan framföra tillkännagifvandet deraf, men hade tillika det hemliga uppdraget att söka förmå ryska regeringen på ett eller annat sätt bistå det svenska hofvet i striden mot ständerna. Adolf Fredrik såsom konung var sålunda nu villig att ikläda sig den egenskap af skyddsling, han 1746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
