Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom tronföljare med stolthet tillbakavisat, och att tacka för de »visa och helsosamma råd», hvilka han då afvisat såsom en förnärmelse. Enligt den Horn meddelade instruktion skulle han försäkra kejsarinnan om konungens åstundan att vårda vänskapen med henne, och om hans afsky för dem, som arbetat på dess afbrytande, äfvensom att han blott önskade bevara statsförfattningen okränkt samt försvara så väl sina egna som nationens rättigheter mot ett parti, som sökte inkräkta på båda. För öfrigt skulle Horn genom engelske ministern i Petersburg söka inleda förbindelser äfven med England. Med denna sjelfförnedring uträttade Adolf Fredrik likväl ingenting annat än att hos Hattarne öka misstankarne och förbittringen. Genom franske ministern i Petersburg, åt hvilken ryske vicekanslern Woronzow meddelat Horns instruktion och det bref han medfört från konungen till kejsarinnan, fick franske ambassadören i Stockholm d’Havrincourt del deraf, och genom honom Höpken; men någon hjelp erhöll hofvet hvarken från Ryssland eller England.
Då man sålunda kommit hofvets stämplingar på spåren, utvecklade den af ständerna tillsatta kommissionen allt större verksamhet. Redan i November 1755 hade åtskilliga häktningar skett, med anledning af oväsendet i bondeståndet, under ransakningen hvarom det visat sig, att flere af hofvets utskickade sökt inverka på bönderne och att äfven konungen sjelf haft samtal med riksdagsbönder, dem han mottagit garderobvägen. Den 12 November hade sekreta utskottet stält 2,000 d. s. till landtmarskalkens förfogande för att användas till inhemtande af närmare kännedom om
hofvets planer, och under riksdagens lopp växte den summa, som användes på kunskaperi i denna riktning, till 20,000 d. s. En af konungens lifdrabanter Isak Peter Silfverhielm häktades för det han om kongl. maj:t haft »förgripliga utlåtelser», bestående deri, att han önskat konungen större makt, och yttrat, att ständernas pluralitet vore köpt samt stora deputationens betänkande »en mölja». Silfverhielm hade för öfrigt varit ett af Erik Wrangels verksammaste biträden att värfva röster bland bönderne, och Wrangel var derföre angelägen att få honom åter försatt i frihet. Han fick också i början af Februari 1756 tillfälle att rymma ur fängelset samt gömdes sedermera än hos den ene, än hos den andre af Wrangels vänner. Genom en utlofvad belöning af 3,000 d. s. lyckades dock kommissionen slutligen få honom förrådd, och han häktades åter den 20 Februari just då han skulle smyga sig ur Stockholm. Några underofficerare af hufvudstadens garnison, som biträdt vid hans flykt och undandöljande, kommo då äfven under kommissionens domvärjo, och under förhören med
dem upptäcktes, att Wrangel samt förmodligen äfven andre hofpartiets män sökt för en statshvälfning vinna underbefäl och manskap vid gardet och i synnerhet vid artilleriet, äfvensom att tal varit om penningar, dem man hoppades grefve Horn skulle hemföra från Petersburg. Wrangel hade emellertid, efter Silfverhielms nya arrestering, skyndat att satta sig i säkerhet genom en flykt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
