Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norge, dit äfven några ändra i hofpartiets planer invecklade togo sin tillflykt. Genom dessas flykt och andras häktande blefvo hofvets vänner vid riksdagen alltmera modfälda, så att det rådande partiet nu kunde företaga nya inskränkningar i konungamakten.
Frågan om konungens utnämningsrätt till rikets embeten och tjenster hade, såsom förut är nämndt, varit ett bland de hufvudsakligaste tvisteämnena mellan honom och rådet. Denna fråga sökte nu sekreta deputationen lösa genom ett betänkande af den 31 Mars, hvari deputationen anmärkte, att tjenstetillsättningar vore ett af de verksammaste medel för en konung att vinna anhängare och utvidga sin myndighet. Då det visat sig, att försök skett att få den rådet gifna rättighet till utvotering af sådana personer, hvilka det funnit icke vara på lagliga skäl af konungen utnämnde, underkastad hans pröfning och godtycke, vore det tid att »gripa till sådana botemedel, som kunna frälsa regeringssättet från våda och everdeligen stadga vår frihet». Detta kunde endast ske derigenom, att hvad grundlagarne stadgade i allmänhet blefve utfördt i sådana speciela stadgar om förslags uppsättande och konungens utnämning, att ingen tjenstsökande hvarken kunde lida orätt eller njuta oförtjent ynnest.
Till detta ändamåls vinnande föreslog deputationen en förordning, som skulle undanrödja all villrådighet vid bedömandet af de i grundlagarne stadgade befordringsgrunder: skicklighet, erfarenhet och förtjenst. Med skicklighet förstods teoretisk kunskap, förvärfvad vid högskolor eller på annat sätt och lämpad efter den sökta sysslan. Utöfningen af en sådan kunskap kallades erfarenhet, då någon haft rådrum att af sin skicklighet i offentlig tjenst visa prof. Erfarenhet och förtjenst vore således likbetydande och detsamma, som man med andra ord kallade tjänsteår och meriter. När således någon först träder i kronans tjenst och då ej kan hafva erfarenhet och förtjenst att åberopa, blefve skickligheten eller den teoretiska kunskapen enda grunden till hans befordran; men denna i sig sjelf nog ovissa grund, som vore mycken tvetydighet och olika uttydning underkastad, borde derföre ensam ej sträckas längre än till begynnare-sysslor. Sedan åter någon genom verkligt tjenstgörande haft tillfälle visa, hvartill han duger, så blefve den tjenst han gjort det säkraste, ja, enda tillförlitliga vittnesbörd om hans skicklighet till en värdigare syssla, och tjensteåren den säkraste måttstocken, så att den, som deraf egde de mesta, måste ock ega mesta förtjensten. Den föreslagna förordningen innehöll för öfrigt en mängd föreskrifter rörande förslags upprättande, sättet för deras öfverklagande o. s. v. Konungens rätt att nämna utom förslag omtalades endast i afseende å officerstjenster från lägsta till och med majorsgraden samt inskränktes till att välja mellan två förslag, af hvilka det ena skulle uppsättas af regementschefen, som borde föreslå den inom regementet närmast i tur varande, och det andra af rådet, som egde urskilja hvilken bland andra sökande var den äldste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
