Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmäla honom hos konungen, som derefter hade att välja emellan de båda föreslagna. Konungens rätt att inom förslag, hvarpå flere än en vore uppförda, välja hvilken han ville godkändes, dock med den inskränkning, att, då någon tre gånger stått på förslag till samma syssla, utan att dertill blifva nämnd, skulle han erhålla karaktersfullmakt derå samt, när nästa ledighet inföll, utan förslag tillträda tjensten.
Deputationen hade sålunda, för att förebygga godtycklighet vid tjenstetillsättningar, lagt tjensteåldern till uteslutande grund derför och för att ur regeringsformen kunna få någon anledning härtill, gifvit ordet skicklighet en helt annan tolkning, än vid denna grundlags antagande varit afsedt. Ganska säkert hade man nemligen då ej förestält sig, att med detta ord betecknades endast det vitsord sökande förvärfvat genom undergången akademisk examen, utan äfven den framstående förmåga han utvecklat under föregående tjensteutöfning. Grundsatsen, strängt tillämpad, skulle slutligen leda derhän, att all verklig embetsmannaskicklighet, enligt detta ords vanliga och rätta betydelse, skulle upphöra, emedan den saknade all uppmuntran, då hvarje befordran berodde endast af den tidslängd man förut tjenstgjort, utan afseende på huru det skett, blott man undgått formlig anmärkning.
Deputationens »tjenstebetänkande» godkändes emellertid både af sekreta utskottet och stora sekreta deputationen samt inkom till stånden i början af Maj. Hos adeln uppbjöd hofpartiet alla sina krafter för att motarbeta detsamma, men det antogs icke desto mindre den 3 Maj med 476 röster emot 178, och i bondeståndet blef det utan svårighet bifallet; men inom preste- och borgareståndet underkastades det en så utförlig granskning i sina särskilda delar, att något beslut ännu icke var af dessa stånd fattadt, då vigtigare ärenden togo deras uppmärksamhet i anspråk. Följden blef, att detta betänkande först mot riksdagens slut blef af samtliga stånden gilladt och hos regeringen anmäldt genom ständernas skrifvelse den 21 Oktober 1756, hvarefter den kungliga förordningen i ämnet utfärdades den 26 November samma år samt har sedermera ända till nyaste tiden fått tjena till efterrättelse vid tjensteförslags upprättande, ehuru den i särskilda delar undergått flera förändringar.
I sammanhang med antagandet af detta betänkande förklarade sig dock ständerna afstå från rättigheten att sjelfva tillsätta tjenster, hvarvid de dock förbehöllo sig fortfarande rättigheten att »upprätta den lidande, som efter riksdagsordningen upprättelse söker; att belöna några synnerliga förtjenster mot riket; att vid nya inrättningar, hvilka riksens ständer sjelfva tillstyrkt, till en början föreslå de personer, som vid dem komma att brukas, samt att gifva sitt förord åt dem, som tjena vid deras egna verk och om hvilkas tjenster de närmaste kunskap ega». Förbehållen voro sålunda temligen omfattande och kunde blifva det ännu mera vid tillämpningen; men grundsatsen var åtminstone uttalad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
