Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess sådant skett, riksstyrelsen föras af hela rådet »utan deltagande med någon annan», hvarigenom drottningen uteslöts från all befattning med regeringsärendena, oaktadt under de båda näst föregående förmyndarestyrelserna Carl Gustafs enkedrottning varit den främsta deri. Förslaget gillades af alla stånden den 28 Maj, och skrifvelse derom afgick till regeringen.
Den ena förödmjukelsen efter den andra hade sålunda träffat det kungliga paret, men, i stället att bryta drottningens mod, hade de ytterligare stegrat hennes ifver att med hvilka medel som helst befria sig från det tryckande välde, som utöfvades af det vid riksdagen rådande partiet. De till hofpartiet hörande delade visserligen hennes förtrytelse, men voro hvarken ense om målet eller om medlen. Den, som visade sig villigast att ingå på drottningens statshvälfningsplaner, var öfversten grefve Johan Ludvig Hård, som redan under våren 1756 uppgjorde en plan, enligt hvilken hela kungliga familjen skulle, under förevändning af en sjöfärd till Drottningholm, begifva sig till Upsala, hvarest skyndsamt skulle samlas Vestmanlands regemente under Stjerneld, Nerikes och Vermlands under Kalling, Uplands under Rudbeck och lifregementet under Brahe samt så mycket af gardet, som några hofvet tillgifna kompanichefer kunde föra med sig. I spetsen för dessa trupper och åtföljd af så många riksdagsmän, synnerligast inom adeln, som man hoppades skulle förena sig med hofvet, borde konungen rycka emot hufvudstaden och på samma gång utfärda proklamationer, i hvilka han skulle visa huru hans rättigheter blifvit af riksdagen kränkta.
Denna plan skall blifvit gillad af konungen, men dess utförande hindrades af hans sjukdom. Drottningen yrkade likväl allt ifrigare på nya våldsamma planer medelst upplopp, som skulle tillställas bland hufvudstadens talrikare folkklasser, och i synnerhet sökte man för hofvet vinna underbefälet och manskapet vid gardet och artilleriet, hvilket var så mycket lättare, som manskapet den tiden icke låg i kaserner, utan var inqvarteradt här och der i staden. Penningar och föreskrifter utdelades af Brahe, Hård, hofmarskalken Horn, m. fl. Kaptenerne Magnus Stålsvärd och Johan Puke, den förre vid fortifikationen och den senare vid artilleriet, der han dock endast var underofficer, ehuru han varit kapten i holländsk tjenst, voro äfven synnerligen verksamme, och man hade dessutom en mängd underordnade uppviglare, bland andra en f. d. löpare vid hofvet, Ernst Angel, numera värdshusvärd.
Sedan dessa förberedelser voro vidtagna, uppgjordes i medlet af Juni en ny plan, likaledes af Hård. På utsatt dag skulle mot aftonen hos Brahe, Hård och Horn genom bjudning från dem samlas sådane officerare, på hvilka man trodde sig kunna räkna, för att vara till hands när utbrottet under natten skedde, då man mellan dem skulle fördela ledningen af soldaterna och folket samt verkställandet af de särskilda åtgärderna. Sedan man satt sig i besittning af artillerigården, hvarvid man hoppades på biträde inom artilleriregementet, skulle alla samlas dit och konungen förmås att der infinna sig. Riksråden Rosen, Tessin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
