Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»fäderneslandets skyddsenglar». Äfven af stadens öfriga invånare deltogo flere sjelfmant i vakthållningen, och i allmänhet visade så väl borgerskapet som trupperne ett varmt nit för det dåvarande statsskickets upprätthållande samt en häftig förbittring mot hofvet.
Detta tillbragte dagen vid Ulriksdal, och då underrättelse kom, att Ehrensvärd låtit å artillerigården framdraga kanoner utan att dertill hafva begärt konungens tillåtelse, väckte detta icke ringa oro, som ytterligare ökades, då man på e. m. erfor, att Christiernin och Escholin blifvit arresterade. Drottningen föreslog, att den kungliga familjen skulle genast från Ulriksdal resa till Upsala, för att derifrån söka genomföra stathvälfningen enligt den första planen; men då härom ingenting nu var aftaladt med de i Stockholm varande partivännerna, måste man frånträda detta förslag och beslöt slutligen att återvända till hufvudstaden, der man kunde rådföra sig med de mera framstående inom partiet. Vid ankomsten till staden omkring kl. 10 på aftonen, möttes det kungliga paret af underrättelsen om Stålsvärds och Pukes arrestering, och staden hade nu ett rätt hotande utseende. Alla vakter voro fördubblade, på Norrmalms torg (nu Gustaf Adolfs) stodo kanoner, och talrika patruller syntes på alla hufvudgator. Landtmarskalken infann sig ännu samma afton hos konungen, att för honom anmäla de vidtagna anstalterna för ordningens upprätthållande. Han fann konungen mycket orolig och fullt öfvertygad, att dessa anstalter gingo ut på att hålla honom fången. »Jag ser väl», tillade han, »att det går mig som Carl Stuart; jag är dertill beredd och skall i mitt hus försvara mitt lif intill sista stund.» Fersen försäkrade honom, att ingen hyste några våldsamma tankar mot hans person, och lyckades slutligen lugna honom, men sedan Fersen aflägsnat sig, tillkallade konungen dock kapten Anrep, som förde befälet öfver gardesvakten inom slottet, och bad honom tillse, att vakten vore redo till hans försvar, om något anslag företoges mot hans person, och kl. 3 på natten gick han sjelf ned till högvakten för att förvissa sig det alla voro vakna.
Under tiden hade drottningen rådgjort med Brahe och Hård, utan att komma till något beslut, och hela natten förflöt utan att det kungliga paret gick till hvila eller kunde besluta sig för hvad som å deras sida borde iakttagas i anledning af de inträffade tilldragelserna.
På morgonen den 23 kom till dem en ny sorgepost – att hofmarskalken Gustaf Horn blifvit arresterad till följd af Ernsts bekännelse. Kommissionen fortsatte ock med största ifver ransakningen, och då Puke och Gabriel Mozelius ej ville bekänna, skickades de den 24 till rosenkammaren, der plågorna aftvungo Puke en bekännelse om kulstöpningen hos grefve Brahe på Rydboholm, hvilket gaf anledning till Brahes arrestering den 25. Mot Hård, sin vän och välgörare, hade Puke ingenting bekänt, och redan på morgonen den 25 skyndade Hård att sätta sig i säkerhet genom »en flykt till Danmark, dit han ock lyckades undkomma samt ingick sedermera i preussisk tjenst, der han slutligen blef generallöjtnant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
