Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1755, 1756
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma dag Brahe arresterades och Hård flydde, höllo alla stånden plena och underrättades af kommissionen om den upptäckta sammansvärjningen, hvilken skildrades såsom långt farligare och mera omfattande än den i sjelfva verket varit. Hofvets vänner höllo sig nu undan eller tego, och från alla håll hördes afsky öfver anläggningen samt glädje öfver upptäckten deraf. Sekreta utskottet föreslog och alla stånden biföllo, att tacksägelse öfver sammansvärjningens tillintetgörande skulle hållas från alla predikstolar i riket och sedermera årligen hvarje midsommardag förnyas, äfvensom att korporalen Schedwin skulle få 100,000 daler kopparmynt till inköp af ett fideikommiss för sig och sina afkomlingar, samt hos kunglig maj:t anmälas till erhållande af adelskap och löjtnantsfullmakt.
Kommissionen och sekreta utskottet hade nu öfvertagit vården om den allmänna säkerheten, och genom dem fingo öfverståthållaren samt öfverstarne för gardet och artilleriet sina förhållningsorder. Då sinnesstämningen inom gardet ansågs icke vara fullt pålitlig och öfverste Pfeiff, en äldre man, icke ega den kraft och beslutsamhet, som under dåvarande kinkiga förhållanden påkallades, förmåddes han att begära afsked, mot erhållande af en god pension och generallöjtnants värdighet. Tillika förordnade ständerna, att, till deras betryggande mot nya statshvälfningsförsök från konungens sida, de högsta befälhafvare-platserna inom hufvudstaden, öfverståthållaren, öfverstarne för gardet och artilleriet samt kaptenlöjtnanten vid lifdrabanterna, skulle tillsättas genom omröstning i rådet, utan afseende på ansökan, tur eller tjensteålder, och sedan detta beslut var fattadt, utnämndes landtmarskalken grefve Fredrik Axel von Fersen till öfverste för gardet, den 30 Juni.
Ett par dagar förut hade konungen, uppskrämd af den vändning händelserna tagit, sökt genom ett mycket klenmodigt anförande i rådet fritaga sig från delaktighet i den upptäckta anläggningen. »Han hade af den vederstyggliga stämpling, som blifvit upptäckt, funnit, att obetänkt och illa sinnadt folk nyttjat tillfället och förevändningen af den mindre sammanstämning, som en eller annan gång mellan honom och riksens råd sig yppat, att för egna afsigter och under ifrigt hopp att behaga honom uppväcka oro, uppror och våld. Af denna bedröfliga erfarenhet upplyst, ansåge han såsom en konungslig ära att erkänna den villfarelse han kunnat vara uti, förklarade mot riksens stönder sitt oinskränkta förtroende samt bedyrade å nyo och på det heligaste sig vilja hädanefter och allt framgent styra riket efter dess besvurna grundlagar samt skatta för sitt högsta nöje och sin yppersta sällhet att återvinna undersåtares kärlek, som torde genom hvad som förelupit vara förkolnad.»
Rådet utalade sin »besynnerliga hjertans fägnad» öfver denna förklaring, som genast meddelades sekreta utskottet, hvilket, så väl som Hattarne i allmänhet, väl kunde fägna sig åt, att konungen sålunda offentligen fördömde upprorsförsöket, härledde det ur hans tvister med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
